Ja, det verkar inte bättre än att jag slutat skriva på bloggen. Däremot skriver jag som jobb, men det är knappast något att skriva om 😀
Det är bara att inse att det är på Instagram bilderna hamnar nu för tiden. Fårnäringen är så mycket mer fotogenique än författande. Det med fåren flyter förresten på bättre och bättre. Det var ett lyft med gårdsbutiken, och den går såklart att utveckla. Fåren i sig har fått en van herde nu för tiden. Jag har lärt mig mycket. Friska djur, bra avel och så vidare. Jag säljer bra med livdjur – det är himla roligt att det startar fler nya finullsbesättningar i Norrbotten.
Och så håller jag på med ett hemligt projekt. Men det kan mycket troligt vara så att det får vänta, på grund av surprise surprise – dåligt med stålar. Jag har investerat en del på senare år. Det är lite tufft att börja med allt från noll, inga besparingar och så. Vi talade om pengar i julas. Min dotter som är en strukturerad och ordentlig människa, tycker jag är slarvig som inte ens har en pensionsförsäkring. Och jag:
-Määään, jag har ju en traktor. Och får som jag kan sälja.
Så jag fick väl nästan lite godkänt för det i alla fall.
Och i dessa tider är det såklart så att mycket hänger i luften, i denna osäkra värld. Jävla skitkrig. Stackars människor.
Jag är inne på mer skrivande för närvarande. Det är bra på så sätt det är ”bara” tid jag investerar, inte pengar. Man måste inte köpa grejor för hundratusentals pengar för att få ihop en bra text.
Sö jer e. Som det heter i Överkalix.
Ordvindens blogg 