På spaning

Hipp hipp hurra!

Lämna en kommentar

För farbror Hilding som hade fyllt 100 år idag!

Längst ut till höger står Hilding tillsammans med en stor del av släkten på gården hos Käll i Grelsbyn. Hilding, den långe, mörke och snygge. Tänk att han föddes för 100 år sedan 1912. Han har visst berättat till sina barn att att han kom ihåg när första världskriget startade; -Kyrkklockorna ringde och kvinnorna grät.

Uggla

Lämna en kommentar

Precis nu bestämde jag för att inte ta bort alla träd runt gården. Jag var och kollade till fåren i skymningen, och mitt som det var flög något kring huvudet. En uggla, en stor! Den tog ett varv runt hagen, satte sig i ett träd bredvid, tog ett varv till runt hagen och satte sig igen. Ringde sonen som kom med mobilen och fotade. Ugglan var tydligt intresserad av fåren. Ska man bli orolig? Även om ugglan är stor, är ju tacklammen större.

Man ser mest ögonen i blixtljuset. Lätet liknar som då en hund skäller lite dovt.

Kl. 6.22

1 kommentar

Jag tänker idag på de moderna revolutionerna. Facebook- och Twitterrevolutionerna. Bloggarna.

Tänk vad de kan göra för totalitära samhällen.

Ja, det där var ju ingen nyhet. Så jag vet inte varför jag tänker på detta så här i gryningen. Men något måste jag ju göra medan jag sitter och väntar på arbetet. Fast demokratifunderingarna kan ju ha med mötet om näringslivsorganisationen att göra.

Och det här att rita in kommunstyrelsen ”över” andra förvaltningarna hade jag för mig vara fel. Så fattade jag kommunjuristen på politikerutbildningen. Eller är jag korkad? Fast det där borde väl vara klart för dem som lyssnat till denne kommunjurist i flera år. Eller är det inte, är det de som inte fattar, ”kartritarna” för organisationen?

För övrigt har jag alltid fattat det som om kommunalrådet är ”chef” över befolkningen i stort. Ja, kanske inte chef, men ni fattar. Vi har ju valt denna, även om inte precis alla gjorde det. Så är det i en demokrati.

Men vad jag hävdar är att kommunchefen är chef för de kommunanställda. Inte över mig alltså. Hon är chef över min man till exempel. Men det är honom det, inte mig. Och jag gillar inte, när det gäller kommunchefen:

  • Att det verkar som om denna bestämmer över kommunen Överkalix med befolkning och dess fysiska gränser.
  • Att hon ser det som det är hennes sak att att tala om för landshövdingen vad vi tycker. Ursäkta, hon är väl inte vald att företräda oss?
  • Att hon talar nedlåtande om ”hur hon läst i bloggar” om folk som inte tycker som henne. Man kan ju fundera på hur det är med takhöjden där hon egentligen är chef; på kommunförvaltningen.

Så därför skriver jag detta. I alla fall så tidigt på morgonen. För att hon inte kan bestämma över mig. Huruvida jag skriver något i en blogg eller inte. Hon är inte min chef. Vi lever i en demokrati. Man får säga vad man tycker. Jag aspirerar inte på jobbet som näringslivsutvecklare, som ni märker. Men jag hoppas att det blir en bra och stark en!

På spaning efter den tid som är nu; del 20

Lämna en kommentar

En mulen, fattig och lite trist kvinnodag

Fuel level low

En trist spaning det här

Å andra sidan är väl inte original-spaningen så upplyftande heller.

Eller är den?

Jag har faktiskt På spaning efter den tid som flytt

på CD-skivor

Kanske läge att lyssna,

medan CD-spelaren finns kvar på Jorden

Har någon verkligen läst hela À la recherche du temps perdu?

Kan man bara redogöra om lukten av madeleinekakorna,

kan man inbilla vem som helst att man läst alltihopa

Det är lite som Joyce; Odysseus

Alla vet vad den handlar om,

men ingen har läst den

Så jag frågar härmed;

Har någon läst någon

av dessa ovanstående?

Jag har en känsla av att jag måste försöka göra ett ryck,

för försörjningen

innan jag börjar.

Eller ska jag slå vad med chefen på OK om att jag kan läsa alla delarna av

På spaning, på en vecka

– Då vinner jag en tank till Peugeoten!

Är det sådant som kallas kultursponsring?

Fast jag tror inte jag skulle klara det

jag läser så sakta

och det lilla jag läst, början på första bandet

– går saktare än vanligt

Man måste tänka så på vad man läser

och det är tidsödande

förutom att det inte hjälper mot Fuel lewel low

Eller gör det?

På spaning efter den tid som är nu; del 19

Lämna en kommentar

En nötskrika från barndomen hälsade på.

Jag köpte just sill och lax.

Den är så färsk att de bara vacumpackat den för att få ihjäl den.

Strömmingen är visst en bristvara.

Jag ser fram emot julbordet,

det ska bli så roligt och gott.

Mer kakor ska bakas,

glutenfritt mjöl är inhandlat.

Språkresa till Brighton,

blir det nog för 9:orna.

Kom ihåg att det ville jag också när jag gick i högstadiet,

men fick ingen med mig.

Vad viktigt det kan vara,

att få någon med på noterna.

som om man kommer på en bra idé;

Jaaa! säger någon.

Förhoppningsvis.

 

 

På spaning efter den tid som är nu; del 18

Lämna en kommentar

Skörd av gurka och rödbetor. Nu törs jag inte sälja några fler rödbetor på ett tag, innan jag gett till morsan. Jag blir nog helt klart arvlös om hon blir utan.

Lördagkväll snart, och jag ska spola av mig jorden, ta på mig en klänning (mina enda jeans är skitiga) och åka iväg på middag.

Det har varit ett par dagar när jag har haft tid att tänka; Så nu planerar jag nästa sommar. Nog är jag ganska dålig på att leva i nuet.

Och tänk att jag blivit faster! Det är 23 år sen sist! Barnet är så docksött, och därför inte speciellt lik vår släkt, haha. Men i ett avseende liknar jag min vackre bror; vi har likadana händer, och ett par av mina egna barn har dem också. Pappas händer.

Apropå turismen: Vår italienska hyresgäst sa när mannen beklagade det kalla vädret; I don’t like when it’s hot. När ska det gå in under våra pannben att det är kylan vi ska sälja?

Vi har eldat i köksspisen för första gången för säsongen.

Det är snart höst.