Bra ångest

Vitsen med ångest är att förutse faror och vad som kan gå fel. Som när jag hade rast på Färjerederiet och funderar på hur det ska gå när ”gåben” kör välten på det nysådda.

Ja det har kommit skurar, och jag tänkte att det blir ju ett lager blöt jord på den torra. Jag började se framför mig hur jorden inklusive gräsfröer rullade upp sig på välten. Så jag ringde gåben.

Alltså, där han lånade välten, hos proffsen, hade de redan instruerat honom om detta.

Men visst fyller ångesten en funktion när man kan förutse sådant man inte har en aning om. Jag har knappt ens sett en vält, än mindre kört någon, haha!

Vad ska vi äta?

Vem ska fixa maten? Vad får den kosta, inte minst för miljön?

Jag tycker det är konstigt att man utan urskiljning kan progagera för ”vi ska äta mindre kött”. Det är inte köttet som är problemet, även om det kan vara problem med kött. Det finns så många nyanser.

Det borde vara mer självklart att vi äter mat från närområdet. I Norrbotten producerar vi älg-, ren- nöt-, gris och lammkött bland annat. Där kommer även mejeriprodukter in. Sen kan vi äta grönsaker och bär som odlas här; potatis, rotfrukter, bönor, allehanda bär med mera. Och rypsolja finnes för dem som inte kan eller vill äta mejeri. Basfödan ägg finns det numera en hel del av, och fisk likaså.

Om man sedan är vegan, vegetarian eller äter kött har mindre betydelse. Det skulle väl i princip gå att vara vegan och äta närproducerat i Norrbotten, även om det inte är lätt.

Hur har vi överlevt här uppe i norr, i detta karga klimat genom årtusenden? Jo, vi har överlevt av kött och fisk. Samt rotfrukter och spannmål – när det kom. Korn är väl det spannmål som gått bäst att odla här uppe.

Och på tal om korn och annan mat, det är inte så länge sedan det fanns ransonering av livsmedel. Andra världskriget förde med sig svårigheter med import, vilket gjorde att vi fick matbrist. Denna tid är inte så långt borta, vi medelålders hade våra föräldrar som var unga vuxna i beredskap och i ett samhälle som försökte anpassa sig. Min mamma administrerade ransoneringskuponger i Bränna, Överkalix – och farfar testade att odla vete i Grelsbyn.

Man ska komma ihåg att samhället på 1940-talet ändå var otroligt mycket mer självförsörjande än idag. I stort alla småbruk hade ett par tre kor som gav mat. Så sent som för ett par veckor sedan berättade en äldre släkting hur de med sina tre kor kunde byta bort sina ransoneringskuponger till dem som inte hade egen mjölk och eget smör. Vi glömmer så lätt.

Problem att få fram mat har kommit lite närmare idag, än för några år sedan. Vädret påverkar matproduktion lite varstans. Det var inte så länge sedan det var halvtomt i grönsakshyllan på affären för att det snöat i Sydeuropa en tidig vår. Det går snabbt om det inte lyckas med vädret och andra förutsättningar. Och i Sverige med så låg andel egen mat går det väldigt fort att vi blir i stort sett utan.

Det kommer nog inte längre att vara självklart att om apelsinerna är för dyra eller om det blivit missväxt i ett en del av världen, så kan man bara handla dem från en annan del.

Det är inte heller självklart att vi vare sig praktiskt eller etiskt ska kunna välja bland mat från hela världen hela tiden. Än går det bra. Därför att vi har ett bra klimat och bra odlingsförutsättningar i alltid någon del av världen någon period om året.

Ett problem är frakter, det är inte gratis att frakta mat från andra sidan jorden – det börjar kosta nu, även för miljön. Ett annan ingångsvinkel är att billig arbetskraft blir allt mer sällsynt. Det är så inom mången matproduktion, det åtgår mycket arbetskraft och det måste även finnas en företagare som tar en risk.

Om man ser till arbetskraft har det i Sverige varit brist på människor som producerar livsmedel i decennier, jag tänker exempelvis på bärplockarna. För varför plockar inte vi svenska bär och säljer till bärföretagen? Jo för att det är betydligt mindre svettig, myggigt eller kallt att tjäna mer pengar på en annan arbetsplats. Jag undrar hur länge utländska bärplockare kommer hit. Och jag har ingen siffra hur många som kommer från utlandet hit för att jobba inom jordbruk, men det kommer bland annat plockare av olika slag.

Maten på den internationella marknaden blir i framtiden sannolikt mer utsatt för konkurrens i och med att många länder får det bättre och bättre – som Sverige fått det de senaste hundra åren. Människor i utlandet får andra förutsättningar i och med att samhället urbaniserats, de ser möjligheterna att flytta till staden och få välbetalda och mindre fysiskt krävande jobb. De får alltså bra lön – och de konkurrerar därmed om maten med oss, de kommer att ha råd att betala för apelsinerna och avocadon. Så jag tror inte att det är långt borta att vi får börja betala betydligt mer för utrikes mat.

Är då vår svenska mat bättre än importerad mat? Ja den är många gånger godare bara av den orsaken att den är färsk. Den är även kontrollerad på ett helt annat sätt både när det gäller antibiotika och bekämpningsmedel. Sverige använder i stort sett minst antibiotika i världen, och de har länge varit förbjudet att använda antibiotika i förebyggande syfte – vilket det faktiskt görs i andra länder. Så svensk djurvälfärd ligger på topp.

När det gäller bekämpningsmedel och antibiotika är det förstås kluvet, en del måste finnas om vi inte ska stå helt utan mat ibland. Däremot är det inte så många år sedan det kom larmrapporter om hur lantbruksarbetarna i Sydamerika dog av bekämpningsmedel på sojafälten. Det är ett exempel på att det kanske inte bara är att säga: ”Vi ska äta mindre kött”. Nej, vi kanske ska äta mindre soja från utlandet, både till svensk veganmat och svensk djurproduktion. Åtminstone soja som är producerad på ett mindre bra sätt.

Hur ska vi då kunna äta bättre mat, godare mat och mer hållbar mat ur klimatperspektiv?

Jag ser att svaret är närproducerat. Och då gäller det att stötta svenska matproduktion, vilket gemene man enklast gör genom att välja svenskt. Å andra sidan har vi brist på många matvaror i Sverige, den räcker helt enkelt inte till. Det ser jag inte minst på min egen försäljning av lammkött, fårkött och charkuterier.

Det som behövs är fler som producerar mat. Och på landsbygden där matproduktionen ligger är det många gånger brist på människor – även i Sverige beger sig många sedan hundra år till städerna för att tjäna pengar.

Men det finns många duktiga svenska bönder, som jobbar i ett allt mer effektivt jordbruk. Det man kämpar mot är matpriser kontra investeringar. Det är väldigt dyrt att driva jordbruk idag, även om maskiner är dyra så är det ett måste eftersom det arbetsmässigt inte fungerar att hacka för hand. Bränslepriser är en annan stor kostnad, det fördyrar maten när den ska vara lika för dem som nöjeskör och den som producerar mat – eller för den som nöjesåker till andra sidan jorden med flyg. Det borde vara skillnad i skatter på bränsle om den förbrukas i produktion, jobbresor och nöje. Alla hoppas vi på forskningen att det blir bättre för miljön när det gäller drivmedel.

Det som också är en förutsättning för matproduktion är företagande. Vi har kommit så långt från matproduktion i Sverige idag att det finns många som inte ser kopplingen mat – entreprenör. Många blir förvånade när man säger ”allt det som du stoppar i din mun kommer från en företagare”. Kan det vara sant, nä, och så ser man ur de börjar tänka. Jo det är så, vi har dåligt med kolchoser och statliga jordbruk i riket. Och för den delen även i utlandet.

För varje tugga vi tar, så finns det en företagare som tagit och tar en risk och som motstått frestelsen att flytta till stan för att jobba.

En annan sak som visar att vi kommit långt borta från det som är vår primära drivkraft av att inte svälta ihjäl, och det hörde man många gånger under sommartorkan 2018; ”det är besvärligt för bönderna”. Ja, det var det, och efterdyningarna kommer att hänga med i åratal. Men det var och är inte bara besvärligt för bönderna, det är besvärligt också för dig som äter. Oavsett om du är vegan eller allätare. För misslyckas odlingen svälter alla.

Så huruvida vi ska äta mindre kött är en väldigt liten fråga som jag ser det. Jag tycker att man ska äta lokalt med tanke på transporter, svensk livsmedelskontroll både när det gäller bekämpningsmedel och mediciner. Även när det gäller arbetstillfällen som i sin tur genererar skatter till kommuner, regioner och staten – och inte minst för att kvaliteten på maten många gånger är ett argument för svenskt/lokalt.

Jag tycker som sagt att det finns god orsak att äta det som är närmast. Sedan behöver man inte vara extremist, för det är sällan bra. Jag äter gott lokalproducerat kött, jag äter mycket lokala grönsaker av vilka jag odlar en hel del själv. Lammköttet producerar jag förstås också själv, och sedan köper jag nötkött, fläskkött och ren från lokala företagare. Plus att jag brukar få någon lite bit älgkött, vi jagar ju inte själva.

Vi odlar mycket av våra grönsaker själva, för att vi har mark och vi gillar god mat. Tid har vi inte speciellt mycket av däremot – vi är i stort sett aldrig lediga en hel dag, speciellt inte under sommarhalvåret. Det var igen dans på rosor denna heta sommar, att sköta köksträdgården mellan andra jobb. Inte minst var det merarbete just på grund av torkan – nya hagar skulle inhandlas och sättas upp och skogsbränderna avlöste varandra för mannen i huset. Däremellan försökte vi bärga skörden. Fördelen med värmen var att det blev mycket vaxbönor och brytbönor, vi hann få in mycket i frysen men inte allt.

Så ett tips, odla mer själva. Det blir så gott, och har man inte mark kan man hyra in sig i exempelvis kolonilotter. Många människor har tid och semester på sommaren, eller är åtminstone lediga ett par dagar i veckan och kanske jobbar max åtta timmar om dagen. Men det är klart, är man ledig då har man tid att resa, vilket är den sämsta komponenten för att lyckas med odling – man måste vara närvarande.

Ni som inte har egna djur, jagar eller har ett potatisland – köp av de lokala producenterna. Att ha lokalt kött och lokala grönsaker och bär är gott och bra för miljön. Eller ännu hellre, starta ett lantbruksföretag.

Vad jag själv borde bli bättre på är att dra upp mer fisk – eller ännu hellre köpa av dem som säljer lokalt eftersom tiden inte finns.

Förstår ni hur bra svensk mat är? Och fattar ni hur bra råvaror det finns här i Norrbotten. Här är vardagen många gånger som rena lyxkrogen med renstek, mandelpotatis, svamp och så lite hjortron och grädde till efterrätten.

Naturligtvis kan man köpa mat från utlandet, det kan ju vara bra som variation. Senast igår hade mannen köpt småtomater som vi gjorde mexikansk pico gallo av. Till detta marinerade och grillade vi lammhjärtan från egen gård. Men jag kan inte låta bli att fundera på, hur god hade inte salsan varit med egna tomater, och nu är det snart dags att beställa tomatfrön. Dock var koriandern från våra odlingar. Och vad jag måste ha från utlandet är exempelvis citron, lime, te och kaffe. Däremot kan man ju välja mer av lingon och färre avocado som tillbehör. Jag har mer och mer funderat på att öl är mer lokalproducerat än vin, så jag har svängt lite i den förbrukningen.

Min filosofi är att äta det som är gott och helst från närområdet, oavsett som det är grönsaker, kött eller fisk.  Hehe, jag tror jag räknar den nordnorska fisken till närområdet – och det är det ju om man jämför med fisk från Thailand.

Och det är klart att matproducenter i utlandet ska kunna tjäna sitt levebröd. För dem återstår att börja ta mer betalt av sina lokala konsumenter – och det kommer de  att göra.

Det blir så fel ibland, jag såg ett program där David Beckham besökte en by i ett fattig del av jordklotet. Han gjorde ett bra jobb med att visa världen hur olika förutsättningar vi har, även om han flög runt i flygplan. I en av byarna han var så odlade bönderna grönsaker som de sålde till oss i så kallade rika länder. Sen köpte de läsk och godis till barnen som fick dåliga tänder och ännu värre, näringsbrist. Så kan det gå.

Vi behöver nog bättre ta fasta på det etiska när det gäller matproduktion. Och förstå att mat kostar pengar, det är många gånger väldigt arbetsintensivt och så är lönerna sällan som inom konsultbranschen i staden. Gör ett litet test med odling får ni se. Eller så kan ni testa att omvandla örter, sälgbuskar och gräs från utmarker till gott högvärdigt protein och fett – utan att använda ett får.

Det är inte hållbart att importera vare sig massor av kött eller grönsaker från utlandet. Det ska fraktas lång väg. Det är inte speciellt sansat att tycka att kött är dåligt, men sen flyger man till andra sidan jordklotet varje år – eller så äter man utländska grönsaker och bönor. Det är faktiskt ingen sanning att kött är dåligt. Man måste någonstans räkna näring per krona, per utsläpp, per fördel för det lokala samhället.

Sen kan väl alla äta vad de vill. Jag äter det som är gott och hållbart. Mat som består av bra råvaror och är vällagad – den är god. Det är lite som de som säger att de inte tycker om julmat. Nä, det tror jag, med massor av köpesmat, till och med färdigkokt skinka. Då skulle inte jag heller tycka om julmat.

Julmaten kommer av det gamla självhushållarsamhället, man slaktade på hösten, och tillagade köttet, inälvor, rubbet. Man hade lagt in sommarhalvårets fisk, därav all salt fisk vi äter till julen. Och så äter vi grönkål, för den fryser inte. Inte brysselkålen heller.

Jag frågade en som växt upp på 1930-talet om vad de åt när de ätit upp höstslakten.

-Ja då åt vi fisk, sa hon.

Bra tips, ät det som finns i närheten – just nu.

Hälsningar Katarina Karlsson, fårfarmare och journalist.

Första skörden… 

…..blev torrhö. Snart är det klart. Det har varit tur med fint väder, och skickligt att starta precis när det gick. 

I varje fall har det gått bra, även om det som vanligt blir en del haverier. I år var det hövändaren och upptagarvagnen som fick repas lite. Och så min timotejallergi, den var för det mesta under kontroll. 

Några ton blev det 😊

Instagram

Årets mest gillade blev dessa. Men den där med mig i krondillen var nyinsatt. Originalet tror jag är från 2011, Lena och Lasse fotade när de hälsade på. Det var det året det var brist på krondill i riket, dock inte hos mig 😊

Nyanserat

Det här debattinlägget från LRF i norr borde alla läsa. Vi borde få fler att förstå vad som är skillnaden mellan att hugga ner regnskogar för betesdjuren – och att ta tillvara de få betesdjur vi har kvar för att förhindra att hela landsbygden förskogas (ännu mer). Här i Norrbotten växer gräs bäst. Det är inte så gott för oss människor, så bra att få det förädlat.

Luktgräs

Jag känner alltid min favoritdoft långt innan jag ser gräset. I slutet på balen fanns det luktgräs. Så lammen, numera ungtackor och livdjur, fick en delikatess på morgon – så kan det gå när man inte sått om vallen på några år.

image

image