Hantverksveckan + Erika

Vi är så glada över att presentera Erika Nordvall Falck som kursledare under Hantverksveckan 9-13 aug. Titta här i dagens Norrbottens Kuriren. Mer info om anmälan etc kommer.

Hurra för Norrbottens stickhistoria!

Kulturellt

Vi hade en lyckad tillställning med vår Vinterstickning på Tjers Gästgiveri i helgen, efter start med lunch på Brännvalls café satt vi och umgicks med sticksömmen i två dagar. Det vill vi göra om. Kollegan Ann-Britt har en blogpost här.

Jag har börjat på en ”uppifrån-och-ner-kofta” med mönster av Tant Kofta, i brunt och grönt, mitt eget garn och egenfärgat. Jag älskar att sticka av mitt garn! Det är så mjuk och gosigt. Och stickning ska visst sänka blodtrycket – det behövs.

Annars har veckan bestått av projektansökningar – inget kul med så mycket ideellt jobb. Så nu måste jag ta itu med den egna bokföringen och momsredovisningen. Men jag hoppas att projekten blir bra i slutändan, både för mig och kommunen.

I kulturens tecken gick också ett möte med Region Norrbotten häromdagen, det verkar positivt med kulturen i länet. Många ser också nyttan med länets attraktivitet, kultur och entreprenörskap. Så hela jag verkar ligga rätt i tiden.

Veckan har också präglats av sjukdom, 6:e veckan med virus i kroppen. Direkt jag anstränger mig blir jag sjuk igen – helt orkeslös. Jag var ”frisk” här en morgon, och tog itu med bygget av fodersilo. När jag hade släpat fram byggskivorna var jag alldeles matt och satt en stund på skottkärran. Foderbilen kom igår, och då var allt klart – innan dess hade mannen finjusterat, han satte extra regelvirke efter mina och sonens anvisningar. Den senare är förresten hemma efter att ha sågat fingrarna i byggsåg på jobbet. Puh, det hade kunnat gå illa.

Själv har jag har varit och tagit CRP på Hälsocentralen, som den nu heter (det är åratal sen jag varit dit). Men det visade ingen förhöjning, inget högt socker heller och ok med blodvärde. Lite förhöjt undertryck var det enda som inte var helt normalt. Så förmodligen är det ett virus/bara inbillning/något psykiskt. Fast jag är ju stressad som satan över att inte orka jobba fullt ut, när jag har så mycket ogjort, så det kanske är därför blodtrycket var lite konstigt.

Annars när man har mycket att göra brukar jag skynda mig och springa fortare, men jag blir som ställd när inte den taktiken fungerar. Nu är det mer att prioritera. Och tyvärr så är det för mycket ideellt och för lite lön. Som vanligt.

Men nu kanske jag blir frisk. Det har jag trott ett par gånger i veckan i sex veckor, i och för sig. På morgon har jag förutom att fodra fåren, kört stora halmlass in på ströbädden. Och jag sitter upprätt än.

Nu ska jag ta itu med den eftersatta bokföringen och momsredovisning på det.

Jäkla vad proffsig jag känner mig med foderbil som kommer och en egen, dock hemmagjord silo. Och vad trevliga de är på Lantmännen, han som jobbar där med beställningarna är så positiv. När jag oroade mig över hållfastheten på tilltänkt silo, sa han:

– Men största tyngden är ju neråt.

Jo det förstås.

Och han som körde bilen var också så glad. Jag gillar positivt folk, speciellt när man har dåligt med egen ork.

Silon har för övrigt hållit över natten. Och tackorna blev som tokiga igår när jag och gåben hade damm av kraftfodret på overallerna. 😀

Trevlig fredag människor!

Ångest eller roligt?

Både och, mest roligt.

Jag önskar jag hade tråkigt. Eller.

Jag försöker skapa min egen lön, och jobba ideellt samtidigt. Det går väl sådär. Lönen kunde vara bättre och det ideella kunde gå fortare framåt. Och bli ännu bättre.

Status ideellt: Har fått ihop en bra början till Hantverksveckan 2017 tillsammans med Överkalix kulturförening. Med flera. Kan bara bli ännu bättre. Jag ska också få ihop en ansökan till Kolarcticprojektet. Det är sådant folk brukar ha lön för att göra, på andra ställen.

Men jag och resten av kreativa, hantverkare, entreprenörer, hantverksintresserade, kunder, lokalbefolkning och besökare borde få en nytändning inom området kultur och näring.

Om det blir något.

Om det lyckas blir jag glad å Överkalix/Norrbotten/Barentsområdets vägnar. Om jag misslyckas har jag slösat bort tid, som jag kunde använt för att få ihop till fakturorna.

Just på morgon önskar jag mig en ordförande i Överkalix kulturförening som kallade till möten och höll ordning på protokoll och pärmar – istället för mig. Lätt driftig, hantverks- och kulturintresserad ska också vara i dennes CV. Jag tycker jag har nog med allt kreativa. Jag tror det skulle vara en bra deal. En håller ordning och jag arbetar. Jag kan hålla ordning, men vill ha tid för själva arbetet.

Just på morgon ser det ut som den här veckan går ihop. Kanske.

Min ångest som jag har på nätterna har mycket med pengar att göra, hur det ska gå. Jag har tänkt att ångest för de ångestladdade ser ut så. Men så hörde jag min käre Leif GW Persson säga att han också har ångest på nätterna. Han kan oroa sig för allt möjligt, alla barn och barnbarn, och om han ska ändra ett ”och” till ett ”samt” i en text. Jag blev som fascinerad över att en mångmiljonär kan ha ångest. Men det är klart att han kan.

Jag tror då i alla fall att jag skulle ha mindre ångest om Leif lånade mig några hundratusen. Så skulle jag köpa en begagnad traktor, fixa min gårdsbutik, betala av på några lån och ha tid att skriva. Ångesten skulle lätta, även för min man.

Men nog skulle jag ha kvar ångest också, den som Leif och har, oron över barn. Det är tufft att ha många barn. Jag har i alla fall inga barnbarn att oroa mig för än. Olyckor, det är huvudspåret i min ångest när det gäller barnen.

Tilläggas att oro och ångest över barnen egentligen är helt onödigt. Det är mycket mer ordning på dem än på mig, de har bättre ekonomi, fasta löner (och studielån) är mer välartade och förmodligen har de mindre ångest.

Jag försöker intala mig att det går framåt i alla fall, det är länge sedan jag lånat pengar av något barn, haha.

Jag har kommit långt i utvecklingen av fårgården.

Hantverksveckan i år känns mycket bra.

Jag har nu slösat bort säkert 20 minuter på bloggen, när jag egentligen skulle göra en offert på text och ta itu med projektansökan på allvar. Och maila och ringa och…

Och så det viktigaste, skrivjobben.

En sak i taget.

Här är annonsen jag kollat korrektur av på morgon. Den ska in i Hemslöjd. Thanks Ronny på Innova.

 

 

Puh massor av datortid

Jag har just uppdaterat hundra ideella saker på nätet, och några företagsrelaterade. Det är hemsidor, jag vet hur många och facebooksidor, Instagram, webbanmälan – ett antal. Med tillhörande konversationer till berörda – med det är roligt då folk är på hugget.

Och det är klart, lite mer aktuellt blev hela hantverks-, kultur-, garn- och skinnlivet i bygden. Men riktigt ikapp är man nog aldrig.

Med skinnen igår kom fakturan på skinnen. Så det hade varit trevligt att hinna jobba mer med inhåvande av inkomst, istället för det här ideella.

Fast jag tror att det kommer att bli mindre jobb när nu grunden av Hantverksveckan 2017 är uppstyrd, en början. Och webbanmälan har fått en början. Och kulturföreningens hemsida, är mer aktuell. Och alla facebooksidor, Jakobgårdens, Hantverksveckans, Kulturföreningens, min Instagram. Det verkar inte att gå att ha mer en en Instagram i mobilen, det är väl tur det. Förresten ordnade ju jag och Ann-Britt ihop stickhelgen också, se förra inlägget.

Nå, det här var bra jobb, en lördag som denna.

I alla fall vill jag bara säga:

Nalleskinnen är här! De bruna och mjuka. Välkomna för mer info 070-272 82 47

Intresserade….

…av Hantverk, kulturarvsbaserat entreprenörskap, rysslandsbilder? Välkomna till Folkan i Bränna på torsdagkväll.

Kultur utan gränser

Vi har haft det toppen i Ryssland, det är verkligen en upplevelse att åka dit. Färden bestod av tre flygresor i båda riktningarna, från Luleå till Stockholm-Moskva-Arkhangelsk. Att sitta på inrikes i Moskva på Sheremetyevo var exotiskt. Jag har varit en kartnörd sedan barndomen, och så att sitta där och lyssna till när de de ropade ut flygningarna var smått overkligt. Det är sådana där namn som man nästan bara trott existera i fantasin; Novo Sibirisk, Sankt Petersburg, Irkutsk, Vladivostok.

Jag är ju en som inte gillat att flyga de senaste 30 åren, men på senare år har det nästa gått över helt. Men ryska inrikesflyget har jag gruvat mig för. Fast jag tyckte att resorna med Aeroflot gick bra, de flög både Stockholm – Moskva och Moskva – Arkhangelsk. Det sista planet till destinationen var visserligen mindre än de andra, men inte så litet att jag blev rädd bara därför.

Syftet med resan var kulturprojekt; Hantverksveckan var inbjudan för att representera Sverige i en förstudie till ett Kolarcticprojekt som handlar om kulturarvsbaserat entreprenörskap. Så vi, kommunalrådet Sarah och jag har träffat massor av engagerade och kunniga människor från bland annat Midt-Troms Museum i Norge, Arkhangelsk Museum of Local Lore, Maley Korely Open-Air museum och Kizhi State Open-Air Museum of History, Architecture and Ethnography med flera.

Det var en jättebra början till samarbete om kulturarv, entreprenörskap och hantverk över gränserna.

Oj vad det finns mycket att se i Ryssland. Vi har så mycket gemensamt när det gäller hantverk och konst. Och för all del basnäringen skog också. Kolla in allmogemålningen, den liknar så mycket den vi har i Överkalix och Tornedalen.

 

Vad skönt…..

…..med vardag – måndag, ja!

Hantverksveckan gick bra trots små resurser och halvdåligt väder. Det är värt en hel del slit, när man träffar alla människor som kommer till våra aktiviteter. Mycket kan också göras ännu bättre.

Här är kursen i spinna på slända med Barbro Heikinmatti från Finland.

Jag började vardagen med en ullkurs i Kallax, Luleå. Kia Gabrielsson, Sveriges ledande ullklassificör var sakkunnig och Hushållningssällskapet arrangerade kursen – bara en sådan sak att komma till en kurs som någon annan ordnat. Hantverksveckan, SV och Överkalix kulturförening tog upp henne tillsammans med HS. Samarbeten är bra.

Nu är det fåren (inte så lite, mönstring, baggköp, baggförsäljning, slakt, klippning och installning närmar sig) och litterära ansökningar, påbörjade reportage, påbörjad bok, röja upp efter Hantverksveckan, och allt på gården – inklusive urgödsling av fårhuset.

När det gäller fåren, är jag så glad över min ras – svenskt finullsfår. Jag sa åt finullskollegan Anneli (till höger i bilden nedan) – att vi är ju lite som i en egen division när det gäller ullkvalitet. ”Det är lite grov fiber…för att vara finullsfår” = alltså supermjuk. Jag blev så inspirerad av ullkursen att jag direkt hemkommen från Luleå åkte över med båt till holmen och tackade mina medhjälpare, tackorna och tacklammen. Sedan satt jag vid teven och kammade glansiga, mjuka fina lockar som Barbro färgat, till klockan ett på natten.

Jag tänker också idag; när man har ångest, mycket jobb och lite pengar – att se sig om lite. Vi har haft många av invandrarkvinnorna, samt ett par män som gått kurser under Hantverksveckan. I söndags just innan slutet som en afghansk kvinna och ville testa på att spinna med slända. Barbro gav henne en, men hon sa ”kan inte”. Och så tog hon upp en avlång liten sten, tog lite ull och spann en tråd. Vi blev alla förstummade. Barbro gav henne en påse med kardad ull så hon kunde fortsätta att spinna hemma.