Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!

Final

Och några timmar ledigt. 

Hantverksveckan inklusive tjärdalen blev bra. Och Hantverksmarknaden, det första försöket blev riktigt bra – bra försäljare och mycket folk  i alla fall på lördagen. 

Den marknaden går lätt att tredubbla till nästa år. 

Snart lön för mödan?

Jag köpte ny mobil igår, bättre kamera och så utökas utrymmet förstås. Vanligt folk har inte 490 kontakter i telefonboken, hm, ska nog rensa lite. Köpte och köpte, avbetalning och bindning hos Telia som vanligt.

Jepp jag använder verkligen telefonen; mail, foton, avelsregister, Instagram, Facebook – det är mycket marknadsföring av företag och alla ideella sakerna.

Sen så har jag tänkt köpa en bättre fårsax i ett par år, och nu igår blev jag riktigt tvungen. Drygt 7000 for där 😦

Men nu är det en ny dag, och sista dagen att läsa på maskinkursen. Man ser riktigt vilken dröm det skulle vara att arbeta och få lön för precis det arbetet. Inte få lön nästa år, eller att man har måsta investerat en massa för att ens kunna arbeta.

Fast investerat i den här utbildningen Fartygsbefäl klass 8, det har jag ju. Men det är mer en engångskostnad, det finns i alla fall en massa jobb jag är kompetent till.

Om jag klarar maskinkursen. Det är faktiskt roligt, jag ser att jag kan en hel del sedan innan. Det är bara det att jag inte jobbat eller fördjupat mig i det här sedan fysiklektionerna på 1970-talet. och då var det också roligt.

Sen blir det att satsa på vad jag vill, får och kan arbeta med i främst i sommar. Det blir roliga val. 🙂

Vad det blev för mobil?

  • En direktbeställning av Sport-Sture i Bränna, en som tål vatten och har bra kamera såklart. Xperia XZ

Jag gillar att handla i Bränna. Jag vill ha Bränna kvar. Jag vill att folk ska kunna jobba, sälja saker, betala skatt och vara kvar i Bränna.

Våren närmar sig med stormsteg…

….och stormar gör det ute idag – men solen skiner också.

Men hur det är roligt med folk som vill samma saker – det flyter på bra i litteratur-, ull- och köttbranschen. Kul med draghjälp åt varandra.

Det är fortfarande så skönt att projektansökningen är klar. Hoppas verkligen att detta Norrbotten- och Barentssamarbete blir av. Allt blir så bra med samarbeten och utbyten.

Tji fick surstötarna som inte tycker att kulturföreningen i vår kommun ens kan nämna kulturyttringar på andra ställen – därför att de är en mil eller två utanför kommungränsen. Kärringar.

Jag är väl mer för det gränslösa. Och gillar samarbeten med de som vill samarbeta.

För övrigt har vi byggt om i fårhuset inför lamningen idag. Jag hoppas att hinna med en utbildning, och en branschdag om kött, få SAM-ansökan (EU-stöden) gjord samt skriva en del innan lamningen drar igång på allvar.

Nu ska  jag tjuvträna lite innan morgondagens utbildning. Jag tycker man tar åt sig mer kunskap när man är förberedd, det är så många saker man kommer ihåg när man ser dem. Det är onödigt att börja från noll imorgon, när jag inte behöver.

Men jag borde ha byggt någon mer dörr i fårhuset. Och helst hade jag velat sticka.

Jag följde med Ann-Britt till Anneli på garnleverans igår. En mycket kreativ och trevlig dag. Här är Annelis garn. Nu kör vi vidare mot nästa projekt.

 

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Bohedsvanten

Ett par vantar med tillhörande mönster har jag fått ihop. Vidareförädling av gårdens får. Mönstret finns som pdf – delas ut till garnkunder. När jag blir i bättre form ska jag göra färdiga mönstersatser med tillhörande garn.

dsc_0662