Snart lön för mödan?

Jag köpte ny mobil igår, bättre kamera och så utökas utrymmet förstås. Vanligt folk har inte 490 kontakter i telefonboken, hm, ska nog rensa lite. Köpte och köpte, avbetalning och bindning hos Telia som vanligt.

Jepp jag använder verkligen telefonen; mail, foton, avelsregister, Instagram, Facebook – det är mycket marknadsföring av företag och alla ideella sakerna.

Sen så har jag tänkt köpa en bättre fårsax i ett par år, och nu igår blev jag riktigt tvungen. Drygt 7000 for där 😦

Men nu är det en ny dag, och sista dagen att läsa på maskinkursen. Man ser riktigt vilken dröm det skulle vara att arbeta och få lön för precis det arbetet. Inte få lön nästa år, eller att man har måsta investerat en massa för att ens kunna arbeta.

Fast investerat i den här utbildningen Fartygsbefäl klass 8, det har jag ju. Men det är mer en engångskostnad, det finns i alla fall en massa jobb jag är kompetent till.

Om jag klarar maskinkursen. Det är faktiskt roligt, jag ser att jag kan en hel del sedan innan. Det är bara det att jag inte jobbat eller fördjupat mig i det här sedan fysiklektionerna på 1970-talet. och då var det också roligt.

Sen blir det att satsa på vad jag vill, får och kan arbeta med i främst i sommar. Det blir roliga val. 🙂

Vad det blev för mobil?

  • En direktbeställning av Sport-Sture i Bränna, en som tål vatten och har bra kamera såklart. Xperia XZ

Jag gillar att handla i Bränna. Jag vill ha Bränna kvar. Jag vill att folk ska kunna jobba, sälja saker, betala skatt och vara kvar i Bränna.

Våren närmar sig med stormsteg…

….och stormar gör det ute idag – men solen skiner också.

Men hur det är roligt med folk som vill samma saker – det flyter på bra i litteratur-, ull- och köttbranschen. Kul med draghjälp åt varandra.

Det är fortfarande så skönt att projektansökningen är klar. Hoppas verkligen att detta Norrbotten- och Barentssamarbete blir av. Allt blir så bra med samarbeten och utbyten.

Tji fick surstötarna som inte tycker att kulturföreningen i vår kommun ens kan nämna kulturyttringar på andra ställen – därför att de är en mil eller två utanför kommungränsen. Kärringar.

Jag är väl mer för det gränslösa. Och gillar samarbeten med de som vill samarbeta.

För övrigt har vi byggt om i fårhuset inför lamningen idag. Jag hoppas att hinna med en utbildning, och en branschdag om kött, få SAM-ansökan (EU-stöden) gjord samt skriva en del innan lamningen drar igång på allvar.

Nu ska  jag tjuvträna lite innan morgondagens utbildning. Jag tycker man tar åt sig mer kunskap när man är förberedd, det är så många saker man kommer ihåg när man ser dem. Det är onödigt att börja från noll imorgon, när jag inte behöver.

Men jag borde ha byggt någon mer dörr i fårhuset. Och helst hade jag velat sticka.

Jag följde med Ann-Britt till Anneli på garnleverans igår. En mycket kreativ och trevlig dag. Här är Annelis garn. Nu kör vi vidare mot nästa projekt.

 

Fårfesten i Kil

Det har varit en väldigt lyckad och trevlig långhelg på Fårfesten i Kil. Jag reste med två andra företagare Ann-Britt Eklund och Anneli Hansson. En som färgar och säljer garn av garn och en som föder upp finullsfår och är på gång att förädla ullen mer än tidigare. Och så jag som gör både och – har får och säljer garn.

Jag återkommer med mer om Fårfesten senare, det har väckt många tankar. Som om jag inte hade nog tankar tidigare.

Men vi konstaterade i alla fall, att bland 150 utställare så är finullsgarnet unikt. Det var knappt någon annan som sålde det, annat än mitt som vi hade i Föreningen Svenska Finullsfårs monter. Det är ju synd, såklart, men vi ser ju potentialen för vår vidare försäljning. Och för rasen. Bästa helsvenska garnet, tillsammans med Jämtlandsfårets.

Det var också mycket trevligt att träffa de andra i Finullsföreningen, de flesta bor ju en bit bort, så tack Tina, Anna och ni andra. Jo det är kvinnor som har får, hehe.

Och så fick jag ju lite baggspaning, för inköp till hösten.

Vi träffade många fler likasinnade, som Karin som kom ensam från Skåne plus många andra. Inte minst branschfolket är det jättetrevligt att träffa.

Jag ska nu bland annat arbete, färga lite…….GARN….till nästa helgs evenemang; Vantfestivalen till Lovikkavantens minne – på lördag i Junosuando.

Här kommer några av bilderna. De säger väl mer än tre tusen ord. Jag inser nu att det finns en lång berättelse om varje bild. 🙂

Bohedsvanten

Ett par vantar med tillhörande mönster har jag fått ihop. Vidareförädling av gårdens får. Mönstret finns som pdf – delas ut till garnkunder. När jag blir i bättre form ska jag göra färdiga mönstersatser med tillhörande garn.

dsc_0662

Finull

Bästa ullen!

Jag vidareförädlar gårdens får. Tanken är att göra mönster och sälja tillsammans med garnet.

Åh, det finns många som vill att man stickar åt dem, men tyvärr finns det ingen tid till det.

Så lösningen är att man köper garn och mönster och stickar själv – alternativt har någon som kan sticka åt en.

Ångest eller roligt?

Både och, mest roligt.

Jag önskar jag hade tråkigt. Eller.

Jag försöker skapa min egen lön, och jobba ideellt samtidigt. Det går väl sådär. Lönen kunde vara bättre och det ideella kunde gå fortare framåt. Och bli ännu bättre.

Status ideellt: Har fått ihop en bra början till Hantverksveckan 2017 tillsammans med Överkalix kulturförening. Med flera. Kan bara bli ännu bättre. Jag ska också få ihop en ansökan till Kolarcticprojektet. Det är sådant folk brukar ha lön för att göra, på andra ställen.

Men jag och resten av kreativa, hantverkare, entreprenörer, hantverksintresserade, kunder, lokalbefolkning och besökare borde få en nytändning inom området kultur och näring.

Om det blir något.

Om det lyckas blir jag glad å Överkalix/Norrbotten/Barentsområdets vägnar. Om jag misslyckas har jag slösat bort tid, som jag kunde använt för att få ihop till fakturorna.

Just på morgon önskar jag mig en ordförande i Överkalix kulturförening som kallade till möten och höll ordning på protokoll och pärmar – istället för mig. Lätt driftig, hantverks- och kulturintresserad ska också vara i dennes CV. Jag tycker jag har nog med allt kreativa. Jag tror det skulle vara en bra deal. En håller ordning och jag arbetar. Jag kan hålla ordning, men vill ha tid för själva arbetet.

Just på morgon ser det ut som den här veckan går ihop. Kanske.

Min ångest som jag har på nätterna har mycket med pengar att göra, hur det ska gå. Jag har tänkt att ångest för de ångestladdade ser ut så. Men så hörde jag min käre Leif GW Persson säga att han också har ångest på nätterna. Han kan oroa sig för allt möjligt, alla barn och barnbarn, och om han ska ändra ett ”och” till ett ”samt” i en text. Jag blev som fascinerad över att en mångmiljonär kan ha ångest. Men det är klart att han kan.

Jag tror då i alla fall att jag skulle ha mindre ångest om Leif lånade mig några hundratusen. Så skulle jag köpa en begagnad traktor, fixa min gårdsbutik, betala av på några lån och ha tid att skriva. Ångesten skulle lätta, även för min man.

Men nog skulle jag ha kvar ångest också, den som Leif och har, oron över barn. Det är tufft att ha många barn. Jag har i alla fall inga barnbarn att oroa mig för än. Olyckor, det är huvudspåret i min ångest när det gäller barnen.

Tilläggas att oro och ångest över barnen egentligen är helt onödigt. Det är mycket mer ordning på dem än på mig, de har bättre ekonomi, fasta löner (och studielån) är mer välartade och förmodligen har de mindre ångest.

Jag försöker intala mig att det går framåt i alla fall, det är länge sedan jag lånat pengar av något barn, haha.

Jag har kommit långt i utvecklingen av fårgården.

Hantverksveckan i år känns mycket bra.

Jag har nu slösat bort säkert 20 minuter på bloggen, när jag egentligen skulle göra en offert på text och ta itu med projektansökan på allvar. Och maila och ringa och…

Och så det viktigaste, skrivjobben.

En sak i taget.

Här är annonsen jag kollat korrektur av på morgon. Den ska in i Hemslöjd. Thanks Ronny på Innova.

hantverksveckan_2017-2