Input

Jag läste igenom gårdagens inlägg, och tänker att det var så många fler vi träffade i Kil; som Marita som är den första tagit in Svartnosfåren i Sverige – hoppas det går bra för henne. Ganska kul att träffa folk från nätet ”Jaha, är du deeen Marita”.

En annan vi bara haft kontakt med mail och mobil är Lena Persson på Ullforum, dit vi skickat våra finullsanalyser. Så kul med folk som värnar om den svenska ullen. På besök kom också Claudia Dillman, Fåravelsförbundets ullansvariga.

Inte minst var det kul att vi träffade nya kompisar, Anita och Ulla från Uppsala som var och sålde. De kom med oss på middagen, så det blev årets ”ja, vi ska ut och äta, häng med oss”. De är de som är med på bild när nedan. Det är som roligt att veta att det finns fler som är mångsysslare, som håller på med får, hantverk och bokstäver av något slag.

Hade jag tid skulle jag skriva mer om kursen i Basic safety och ADR, och deltagarna. Vi var 5-6 trevliga från Färjerederiet och resten av de 19 sjömännen var maskinister, matroser, kaptener med mera som mest jobbar på de sju haven; på typ Siljabåtarna, tankbåtar, stora kryssare med mera – de var stationerade i Aten, Malaysia och andra platser än Boheden och Rödupp.

2017

Sammanställning av 2017, á la Instagram. Det verkar ha varit mycket eget ullgarn. På så vis kan jag sammanfatta året; jag är oberoende av utländsk klädindustri, haha. 😉
Och av bilderna att döma ser det ut som om jag bor på vackraste platsen, för 54:e året 😀
Får- och jordbrukaråret var slitigt, med sen och kall vår, sommar och höst. Inklusive sent bete, större foderåtgång, liten skörd, katastrof för spannmål  – himla trist för bönderna (mig drabbade det bara på så vis att jag fått importera dyr halm från utlandet). Dessutom var det slaktkö. Förutom allt det här gick fåråret bra, vi är uppe i full besättning och inga katastrofer. Jag har lärt mig att klippa får bra, fast jag egentligen tänk att inte göra det själv, men nu blev det så.
Mina nygamla samarbetspartners Annelie och Ann-Britt och jag var till Fårfesten i Kil i mars, vi fick blodad tand och åker dit 2-4 mars på det nya året som försäljare. En av årets höjdpunkter var att utveckla samarbete med såna som vill göra lika grejer tillsammans.
Mat- och Hantverksmarknad i Överkalix fixade vi. Bra första försök. 
Bokprojekt har gått framåt. Fler planeras.
Examen som fartygsbefäl klass 8 samt maskinbefäl klass 8 avlagd.
Trevliga, mycket trevliga hyresgäster i stugan. 
Ungarna är himla duktiga. Det har aldrig varit sådan där ordning på mig. Trevliga är de dessutom. Nu som vuxna går de ju att tala med 😂 Skämt åsido var de fina som barn också. 
Och gåben har tagit pension sen ett par månader. Det är trevligt att inte vara lika mycket ensam. Nyårsafton till ära, så har han varit ut och matat fåren medan jag legat på soffan och blippat till denna text på mobilen. Jag minns inte när jag kunnat ligga i morgonrock utan att gå ut senast. Tack och hurra gåben 😍😀
Jag önskar er alla ett bra 2018! Kämpa på, ta hand om er hälsa, gör något nytt, yoga, umgås 😊🧘‍♂️🎇🎇🎇

Mot Värmland 

Finull & färg Norrbotten åker till Fårfesten i Kil 2-4 mars, hurra! Det är vi tre företagare som delar monter: jag/Jakobgården, Rät & Avig/Ann-Britt Eklund och Höjdens fårgård/Annelie Hansson.

Vi ser fram emot att träffa branschen i år igen. Bilden är från årets spaningsresa, då vi bland annat befolkade Finullsföreningens bord  – hon som visar västen på bilden heter Tina och var hos föreningen. Men nu ska vi alltså sälja i egen regi  😊

Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!

Final

Och några timmar ledigt. 

Hantverksveckan inklusive tjärdalen blev bra. Och Hantverksmarknaden, det första försöket blev riktigt bra – bra försäljare och mycket folk  i alla fall på lördagen. 

Den marknaden går lätt att tredubbla till nästa år.