Jag håller på med research, och hamnar på minnenas väg när jag kollar igenom farsans lådor med allt möjligt. Han var en som satte igång saker, gjorde saker, var hur kreativ som helst. Och så samlade han grejor, gamla bilder med mera.
Det är riktigt kul. Jag var en pappas flicka, det syns väl på bilden nedan.
Så är den äntligen klar, boken om Vasikkavuoma, Europas största slåttermyr. Den är nyligen kommen från tryckeriet. Texter av mig, Katarina Karlsson och foto av Gunnar Svedenbäck. Vi börjar med att sälja den på Pajala marknad i helgen. Kort info:
”Vasikkavuoma är en slåttermyr vid polcirkeln i Pajala kommun. Den var i forna tider mycket viktig för självhushållet. Här togs en stor del av djurens foder, grunden för familjernas överlevnad.
Människorna vid myren berättar här om historia och nutid. Vasikkavuoma har tjänat folket i byarna runt omkring i hundratals år. Man anar en tacksamhet till myren. Så ock en vilja av folket att återupprätta myren, liksom en stolthet över den egna kulturhistorien.
Vi får även en inblick i våtmarkens unika flora, årstidernas växlingar och en tro på framtiden”.
…..och städning av skrivbordet på datorn. Då hittade jag dessa råd, jag tycker de är bra. Visserligen leder jag mest mig själv till vardags, ja med några undantag.
Frida Lundhs 10 principer för ett cirkulärt ledarskap:
1. Avsätt tid för reflektion
2. Var nyfiken
3. Ge dig själv tid för återhämtning
4. Lyssna och kommunicera
5. Få saker att hända
6. Inkludera och samarbeta
7. Lär dig hantera motstånd
8. Slå vakt om arbetsron
9. Hitta din plats
10. Var modig
Jag tycker jag kan en del av detta, men…..
Jag börjar bli bra på att hitta in plats, det har väl varit si och så med det – jag har trott att jag kan göra allt som är roligt och massor som andra tycker jag ska göra – oftast för att de inte ids själva.
Men det där att lära sig att hantera motstånd, det kan jag bli bättre på. Eller så letar jag en enkel utväg, jag lägger ner vad det nu kan vara .
Jag fick höra att jag är envis, jag skulle säga om mig själv – inte det minsta. Så fort något är besvärligt så gör jag något annat. Det händer att jag skulle behöva vara mer envis. Fast att vara envis tycker jag för det mesta är destruktivt.
I alla fall är jag bättre än tidigare på att hantera motstånd. Jag hörde Linda Skugge på tv, en i mina ögon lyckad karriärkvinna. Hon sa att hon får massor av ”nej” på varje ”ja”. Oj då, jag trodde att andra bara lyckades på första försöket hela tiden. Där har jag en del att lära.
Å andra ska man väl inte hantera motstånd alla dagar. Jag tror en hel del på min strategi att lägga ner vissa saker om motståndet blir för hårt. Som litteraturvetare har man ju lärt sig att inte slåss så mycket mot väderkvarnarna, hehe.
Att kommunicera, inkludera och samarbeta är naturligtvis bra, och det har jag gjort mycket i mina dagar. Dock kan det vara en nackdel att få ihop saker och folk för bra. Då tror folk att man är undfallande, och så ska det pikas om det. Så vad gör jag då, jo lägger ner och drar iväg. Det ska inte vara på mig all kommunikation och samarbete beror på. De som har något att klaga på, kan göra det själva, haha.
Jag är förresten bra på att vara nyfiken, reflektera (det gör jag nu i korrekturpausen), återhämta mig och slå vakt om arbetsron.
Den enda som verkligen stör mig i arbetsron är jag själv.
Texter till boken snart färdiga. En stor del fixat, korrekturläst det första varvet, översatt och layout på gång.
Fåren inne på slutspurten innan lamning.
Djurskyddskontroll igår ✔️ Alla rätt i år igen.
Projekt bagarstuga påbörjat. Lite kontaktande här och där. Byggmöte i vår.
Jobbmässa med Anci och Färjerederiet i veckan.
Och ett otroligt erbjudande om jobb, men då måste jag sluta med något annat. Hm.
Möte om Hantverksmarknaden.
Ved.
Jag vill mest köpa en border collie och sitta och sticka.
Den senaste veckan har jag gjort en hel del sådant där man kan lyssna på poddar etc medan man jobbar. En podd var Skäringer & Mannheimer, mina favoriter. Det talade om lyckan efter att blivit sövd. Och jag kan bara hålla med.
Jag minns när min fårhusbyggare och jag talade om det medan vi byggde. Vi tyckte båda två att det var så himla skönt efter man varit sövd. Haha, kanske är det kreativa människor som har svårt att speeda ner som behöver starta om maskineriet ibland. Vi som är på helspänn och vi som vanligtvis vaknar av det där lilla klicket innan väckaren ringer. Den där sömnen man får som sövd är fantastisk. Tiden är bara borta. Man har inte sovit utan borta är timmen eller timmarna.
Det kan ju också vara så att man blir extra lycklig över att operationen är över, och att man trots allt har överlevt. Det är ju alltid en kick att ha överlevt.
Kanske är det lite som när vi var på basic safety-utbildningen, och hade flera dagar av rökdykning och hoppande i isvak från höga höjder. Då var det också så där roligt varje kväll – att man hade överlevt dagen.
En gång var vi så exhalterade att vi överlevt att vi höll på att äta ihjäl oss med popcorn innan middagen. Jag, Leif och en maskinist från södern åt på O’Learys i Gamla Stan. och vi fick in en stor popcornskål innan maten. Vi åt upp allt inom en minut. Då servitrisen tog upp beställning på maten, gav hon oss en till skål eftersom den första var tom. Samma sak igen, allt var borta inom en minut. Sen fick vi inget mer fast vi frågade, haha. Vi var nog överlevare som var himla saltsugna av den svettiga rökdykningen.
Det har varit en del på sistone, så nu försöker jag pusta ut. Som med 48 turer över älven på röduppsfärjan igår, hehe. Det blir lite stressigt med 16 1/2 timmarspass plus resa. Men konstigt nog är det vilsamt att vara i Rödupp, där finns fasta uppgifter, som att köra färja varje kvart, smörja linhjul etc. Fast med dessa arbetstider blir inte så mycket tid över till andra saker, den dagen. Men när jag kom hem igår så gav jag bina vinterfoder – iförd pannlampa.
Hantverksveckan och Hantverksmarknaden gick bra, jag får väl återkomma till detta senare när jag får tid. Men om man säger så, att i stort sett själv fixa Hantverksveckan fungerar förstås när man är snabb och listig. Dock går det ut över mina tre jobb.
Att köra detta ideellt skulle passa en eller flera som har 40-timmarsvecka och semester. Det är bara det att de som har semester har ofta så rysligt mycket att göra, med att just ha semester, så de flesta går nog bort, hehe.
Det var i alla fall kul med den första seriösa lammönstringen, även om det tog tre dagar med två gårdar och en kurs, plus tid till förflyttningar. Det gav mersmak, och det är på tiden. Innan jag blir nörd inom något område tar det väldigt länge, eftersom jag håller på med så många olika saker. Men nu är jag på gång. Jag har just fört resultatet i Elitlamm så här på fredagskvällen.
Sen blev det fokus på marknaden, jag och Ann-Britt hade lite medhjälpare med uppsättning av tält och sådant. Håkan H i Bränna som har ett likadant stort tält som vi hyrt, trodde inte sina öron när vi sa att vi satt upp det på fyra personer varav två korta kvinnor – men starka är vi. Vi har ännu inte haft tid att ta ner det.
Marknaden var bra, jättebra kvalitet på varorna, och nöjda kunder och säljare. Den återkommer, har vi tänkt.
Hantverkskurserna var på Folkets hus, och ledarna är så proffsiga att de sköter det mesta själv. Deltagarna verkade mer än nöjda.
Vi i finullsdelegationen hann ha ett möte om Fårfesten i Kil innan vi anslöt till hantverksmiddag på Tjers gästgiveri. Till och med Karin kom upp från Lund för att vara med oss – Ann-Britt, Annelie och jag.
Jag ser nu fram emot att någon tar tag i Hantverksveckan, så kan jag gå någon kurs.
Jag hann också ta årets sista bad (?) i älven med grelsbykusinerna, Anders och hans kusin i sin tur – Pernilla som kom från Uppsala för att kolla in bygden. Det var osannolik tur på fredagen, vi blev bjudna på kusinlunch och sen på middag hos Stures syster och man. Toppen för stressade.
Sen efter marknadshelgen var det uppstigning före fem på måndagsmorgon, för att bege mig till röduppsfärjan. Jag har så bra kollegor här på bohedenfärjan de kommer och hämtar mig innan första ordinarie tur halv sex – så jag hinner till Rödupp öppnar. Annars måste jag köra tre extra mil.
Så var vi ett gäng, Annelie med familj, till Öjebyn på lantbruksmässa. Tala om att komma till traktorhimlen. Sen har jag sålt livlamm i veckan, fyra tacklamm som fick bra resultat på mönstringen. Det är ju lite pyssel med insamling och administration. Vi fick en medhjälpare i Grelsbyn, en stugägare med rötter i Pojmis var grindvakt istället för Anton som dragit vidare till arbete. Vi har så tur att vi fått låna en superbra transport av Ingegerd.
Det känns lite ledigt idag i alla fall, men vi har gjort hage här på Boheden och projekterat en helt ny i Grelsbyn. Vi har varit och handlat begagnade stolpar på ABET, superbra och billigt. Annars handlade jag eltråd och stolpar för 3500 kronor på Granngården tidigare i veckan. Där rök det iväg pengar från traktorhögen.
Den stora nya hagen gör vi imorgon, tackorna kommer att bli glada.
Allt skrivande är förlagt till hösten, med börja i september.
Det finns inget att göra på landet, hehe.
Jag får väl be om ursäkt för att jag aldrig skriver något här. Det är fullt upp med jobb och bad.
Som jag skrev i förra inlägget, inatt, jobbade jag fem arbetsdagar på tre dagar. Och sen fick jag fara ut och jaga får vid midnatt. Jag kastade bara av mig färjekläderna i hallen och tog på de andra arbetsbyxorna och stövlar. Byxorna var så jordiga att de sved i skinnet, se nedan. De är nu i tvättmaskinen.
Jag tänkte rätt angående rymmarna, att kolla ängarna i Hultet först och sen gå upp i skogen, för det var där de gått över ett, tyvärr, före detta dike. Som tur var så var de i Hultet, och kom snällt med oss hem.
Min man har nu inatt återställt stängselbiten, några hundra meter i väldig oländig terräng, den biten som jag gjorde från början – för ett par tre år sedan. Men då förra året tänkte jag att det inte skulle behövas, och det gjorde den inte heller, det var översvämmad och i stort en del av Kalixälvens vattensystem. Men så var det torrare i sommar, väldigt mycket torrare. Vi har lagt krut i att någorlunda säkra en av holmarna i älven där vi har en grupp tackor med lamm. Förra veckan fraktade vi dit ett hundrameters stålstängsel – det är tungt, ska jag säga.
Det är bra motion att vara bonde, för övrigt. Man blir stark (och förmodligen utsliten så småningom).
Vi skilde ur bagglammen från holmen i söndags, min lediga dag från färjan. Vi vallade hela gruppen in i en fålla på fastlandet, sonen Anton hjälpte till. Alltså det är bra att ha unga som handhar stålstängsel och stolpar. Det gick bra att fånga in dem och skilja ur lammen. Mannen var grindvakt till den fina renfinkan vi lånat av Ingegerd, det gäller ju att inte släppa ut någon när man sätter in ett nytt lamm.
Sonen var grindvakt i andra änden. Han ångrade att han inte filmat så han kunde sätta på Youtube när jag brottades med de sista storlammen.
Man måste var snabb och explosiv med sådant här, och det är jag. Jag hade nog varit en bra brottare, jag låg och höll ett par gånger – måste ha liknat Sofia Mattsson, haha.
Anton trodde att de sista fåren var vildast. Men det är det att man blir trött, så kan man inte sätta emot lika mycket och blir inte lika snabb. Jaja, det blev ingen film, men tänk mig som ligger raklång i regnet och tokhåller ett får. Jag sa åt sonen, att det borde du väl veta; när det gäller tonåringar så viker jag mig inte en tum, jag ger mig aldrig.
Det gick jättebra att skilja ur bagglammen. På en dryg timma hade vi kört till Grelsbyn, satt upp fållan vallat alla dit och skilt ur, sen vallat tackorna och tacklammen tillbaka.
Varför man skiljer ur bagglamm den här tiden? Jo de blir tidigt könsmogna, och börjar om de är kvar i gruppen sätta på sin mammor och systrar.
Och färjan då? Jo i Rödupp har vi haft enormt mycket trafik i flera veckor på grund av vägbygge på östra sidan Kalixälv, sommar- och turistsäsong. Det är roligt men slitigt. Att köra 15-16 timmar, varje kvart, gör att man får springa fort mellan körningarna. Det finns mycket annat som ska göras, kolla, fylla oljor, serva, laga saker, administration och datorjobb, städning av stuga och runt ikring. Sen måste man ju ta någon sväng på toa och få sig mat och dryck – det är ju konstant +30°c, även mer inne i färjehytten där man kör. I stuga är det ac, det är som att ställa sig i ett kylskåp.
Jag har en fördel som är bonde, och det är att jag är stark. Jag har ett par gånger i sommar tagit en 20-litersdunk med hydrualolja och fyllt i en tratt i huvudhöjd. Inte många kvinnor som klarar, inte ens 20-åringar. Jo, Sofia Mattsson, men hon kanske är ännu kortare än mig. Andra gången hittade jag faktiskt en trappstol.
Det är ännu en fördel i det där jobbet att vara bonde, jag gillar att se och träffa folk. Man går ju mycket ensam annars.
Men då mitt tredje jobb, att skriva. Det är av förklarliga skäl stiltje denna säsong. Men jag ser så mycket, och grämer mig att jag inte har tid. Som igår, då kom ett par gulliga pojkar, typ 25 år med en tokfin VW bubbla. Sen kom de tillbaka med några rostiga VW-skärmar på takräcket, de var på jakt efter reservdelar. Och de hade kört från Dalarna, i cirka 100 mil hit upp.
Och jag orkade och hade inte ens tid att ta en ordentlig bil på dem och bilen. Men, men, man kan inte sköta två jobb samtidigt. Och sitter jag bara och skriver utan människor hittar jag ingen inspiration. Det är ett moment 22.
Men livet fortgår, och vi har haft bra flyt med fåren. Jag har tagit parasitprover på lammen på morgon, en grupp Boheden och den andra gruppen Långholmen. Få då se, det är alltid nervöst innan man får svar.
Jag har även fört in förflyttning mellan egna produktionsplatser i Elitlamm och Stalljournal.
Sen ska det röjas under trådarna på det nya stängslet, och så ska bagglammen på Boheden skiljas ur. Men det får bli lite svalare först, det är ju bara förmiddag än – så det blir till kvällen. Jag behöver nog vila lite idag, jag sov för lite inatt. Det är både bra och dåligt att vakna med ångest över allt som ska göras. Jag blir klartänkt på morgonen, och nu är parasitprover och administrationen klara. Så nu kommer inte Jordbruksverket och tar mig.
Ta er nu lite lunch, och tänk på bönderna som fixat maten 🙂
Återbruk av mina och mammas växtfärgade garner från 1980- och 90-talet. Jag hoppas att hon ser den från himlen. 😊
Vävtekniken heter rosengång, och gungstolsmattan var ett första test av tekniken.
Jag läste igenom gårdagens inlägg, och tänker att det var så många fler vi träffade i Kil; som Marita som är den första tagit in Svartnosfåren i Sverige – hoppas det går bra för henne. Ganska kul att träffa folk från nätet ”Jaha, är du deeen Marita”.
En annan vi bara haft kontakt med mail och mobil är Lena Persson på Ullforum, dit vi skickat våra finullsanalyser. Så kul med folk som värnar om den svenska ullen. På besök kom också Claudia Dillman, Fåravelsförbundets ullansvariga.
Inte minst var det kul att vi träffade nya kompisar, Anita och Ulla från Uppsala som var och sålde. De kom med oss på middagen, så det blev årets ”ja, vi ska ut och äta, häng med oss”. De är de som är med på bild när nedan. Det är som roligt att veta att det finns fler som är mångsysslare, som håller på med får, hantverk och bokstäver av något slag.
Hade jag tid skulle jag skriva mer om kursen i Basic safety och ADR, och deltagarna. Vi var 5-6 trevliga från Färjerederiet och resten av de 19 sjömännen var maskinister, matroser, kaptener med mera som mest jobbar på de sju haven; på typ Siljabåtarna, tankbåtar, stora kryssare med mera – de var stationerade i Aten, Malaysia och andra platser än Boheden och Rödupp.
Sammanställning av 2017, á la Instagram. Det verkar ha varit mycket eget ullgarn. På så vis kan jag sammanfatta året; jag är oberoende av utländsk klädindustri, haha. 😉
Och av bilderna att döma ser det ut som om jag bor på vackraste platsen, för 54:e året 😀
Får- och jordbrukaråret var slitigt, med sen och kall vår, sommar och höst. Inklusive sent bete, större foderåtgång, liten skörd, katastrof för spannmål – himla trist för bönderna (mig drabbade det bara på så vis att jag fått importera dyr halm från utlandet). Dessutom var det slaktkö. Förutom allt det här gick fåråret bra, vi är uppe i full besättning och inga katastrofer. Jag har lärt mig att klippa får bra, fast jag egentligen tänk att inte göra det själv, men nu blev det så.
Mina nygamla samarbetspartners Annelie och Ann-Britt och jag var till Fårfesten i Kil i mars, vi fick blodad tand och åker dit 2-4 mars på det nya året som försäljare. En av årets höjdpunkter var att utveckla samarbete med såna som vill göra lika grejer tillsammans.
Mat- och Hantverksmarknad i Överkalix fixade vi. Bra första försök.
Bokprojekt har gått framåt. Fler planeras.
Examen som fartygsbefäl klass 8 samt maskinbefäl klass 8 avlagd.
Trevliga, mycket trevliga hyresgäster i stugan.
Ungarna är himla duktiga. Det har aldrig varit sådan där ordning på mig. Trevliga är de dessutom. Nu som vuxna går de ju att tala med 😂 Skämt åsido var de fina som barn också.
Och gåben har tagit pension sen ett par månader. Det är trevligt att inte vara lika mycket ensam. Nyårsafton till ära, så har han varit ut och matat fåren medan jag legat på soffan och blippat till denna text på mobilen. Jag minns inte när jag kunnat ligga i morgonrock utan att gå ut senast. Tack och hurra gåben 😍😀
Jag önskar er alla ett bra 2018! Kämpa på, ta hand om er hälsa, gör något nytt, yoga, umgås 😊🧘♂️🎇🎇🎇
Ordvindens blogg 