En av årets milstolpar passerad igår. Skörden av att ha finullsfår, själva meningen med rasen – ja en av meningarna i alla fall. Årets höstull är fantastisk, djuren kom raka vägen från betet. För direkt man ta in dem och påbörjar utfodring så blir ullen skräpig. Vi hade verkligen tur, dagen fårklipparen var bokad så började det inte regna förrän efter vi var klara. Fåren måste vara torra när de klipps, inte minst av hänsyn till fårklipparen. Jag bokade honom med beräkning till mitt på dagen, för det blev precis så som jag tänkt; fukt och dimma på morgonen. Men de hann torka och bli jättefina.
Då återstår det att skicka alltihop till spinneri. Men det hinner jag inte nu, ullen ska i alla fall sorteras lite grann även om den är mycket ren. Och packas. Och köras iväg.