Good enough

Det blev en tidig vår, vilket förde med sig att en annars stressig vår blev ännu mer fylld av arbete.

Sedan förra lördagen, en vecka sedan, har jag:

  • En heldag och lite till av skrapande och oljande av fönster.
  • Vi brände det nästan sista på nya betet i en hiskelig värme i söndags.
  • Jag har skickat in en bunt färdiga texter.
  • Vi har gjort klart det sista med boken om Vasikkavuoma. Och det är ju det svåra, när man ska sluta – i och för sig var det lätt den här veckan, fanns ingen tid att peta.
  • Öronmärkt alla 78 lamm i andra örat, ungefär en arbetsdag. Puh,
  • Verkat klövarna på alla tackor, nästan en heldag. Fysiskt jobb minsann.
  • Flera dagar av indelningar i betesgrupper, även digital indelning – samt vallning ut på bete, vallning och packning av djur på flotte och djurtransport. Alla som gjort det vet att det är mer än svettigt. Och så körde vi, exempelvis tog resan med flotte till Grelsbyn 2 1/2 timma.
  • Jag har lagt ut flera filmer och en del bilder på Instagram och Facebook.
  • Jag har utfodrat djur som varit kvar hemma, alla i måndag och bara baggarna ikväll. utom när jag åkt på jobb, då har Sture utfodrat. Och lammnäring blandad och mjölkmaskinen rengjord varje dag.
  • Vi har ätit middag mellan klockan 22 och 23 flera kvällar. De andra kvällarna tidigt, vid åtta, niotiden.
  • Det har varit tre heldagar med Färjerederiet, räddningsövning (inklusive frivillig simtävling i badhuset), arbetsplatsträff och ett arbetspass i Rödupp.
  • Jag var till utlandet efter jobbet igår, till Ylitornio och hämtade årets garn på bussgodset.
  • Garnet är nu räknat, kollat priser, vägt, en del tvättat, räknat hur långt garnet är per hekto – och så är det marknadsfört på sociala medier.
  • Jag har gjort en hage idag till flasklammen och ett par tackor.
  • Jag har varit med båt till holmarna och kollat in fåren idag.
  • Alla förflyttningar registrerade i stalljournalen och Elitlamm.
  • Det har ändå varit lugnare idag, jag har hunnit shoppa stövlar, prata med folk, hälsa på svärmor.
  • Jag har varit piggare nu senare på lördagen, och nu är det snart midnatt. Men igårkväll och på morgon var jag trött, så trött.

Ni ser ju, timmarna går precis ihop om man sover himla lite. I torsdagskväll var vi hemma från en tur med fåren halv elva, och åt middag kl 23. Sedan upp före klockan fem, för att vara i Rödupp 5.45.

Fördelen med att ha mycket att göra:

  • Lättvaggad på natten ( sen vaknar jag väl som vanligt och har ont än här och än där).
  • Tjorv på jobbet hittar jag inget större engagemang till. Det blir mer att ställa ultimatum, hehe. Typ jag har annat att göra än…
  • En av de jag intervjuat frågade om jag kunde maila texten (medan jag höll på att brottas med lammen). Nä det kan jag inte, jag kan läsa upp det, sa jag. Haha, hade jag haft lite tid hade jag förklarat varför. Nä det kan jag inte. Så säger man väl inte.
  • Det är skönt att alla djur är ute, texter färdiga, bok färdig, fönster påbörjade, kronor från jobb i staten kommer in. På morgon har jag stickat några varv på tröjan – det är avkoppling det.

Sen hade jag väl velat räfsa gården, träna och sova lite mer. Men det kommer väl en ny vecka.

Jag har börjat leva efter måttot:

Good enough

Tillräckligt bra

…..eller som Skäringer och Mannheimer brukar säga; Killräckligt – alltså om man är karl krävs det inte lika mycket, haha.

Nä nu måste jag sova. Bilder finns på Instagram – till vänster. Bilderna ser ut som en idyll, man kan inte tro hur svettig jag varit, hur skitig, hur jag brottats med fåren, vilken logistik jag haft i huvudet, hur jag föll i (grunt) vatten med ett får – blev blöt och fick en mindre give away i knät, hur jag frös sen i blöta kläder resten av kvällen, hur skitig flotten blivit, att vi inte fått hem den från Grelsbyn, att jag var tvungen att tacka nej till ett jobb osv.

Jaha, det var vardagen

Texter till boken snart färdiga. En stor del fixat, korrekturläst det första varvet, översatt och layout på gång.

Fåren inne på slutspurten innan lamning.

Djurskyddskontroll igår ✔️ Alla rätt i år igen.

Projekt bagarstuga påbörjat. Lite kontaktande här och där. Byggmöte i vår.

Jobbmässa med Anci och Färjerederiet i veckan.

Och ett otroligt erbjudande om jobb, men då måste jag sluta med något annat. Hm.

Möte om Hantverksmarknaden.

Ved.

Jag vill mest köpa en border collie och sitta och sticka.

Efterfest

Det har nu varit både Fårfesten i Kil och Vantfestivalen i Junosuando. 130 mil söderut och 15 mil norrut, enkelresor.

Det var så himla kul att träffa allt får- och ullfolk. Jag hinner inte skriva mer tyvärr.

Förra veckan blev det dessutom två dagar med Färjerederiet i Luleå. Det är vi som är på lunchpromenad på bilderna. Vi fick stegräknare, som jag nu ska använda. Min förhoppning är att spara pengar åt staten – och slippa köpa nya färjekläder till våren.

Och så fixade jag SAM-ansökan i förra veckan, var till Hushållningssällskapet i Kalix för rådgivning. Vi köpte även en massa lokalt nötkött. Det gick med råge igenom kvalitetstesten, entrecoten var supergod. Se bild.

Schema för denna vecka ser ut så här; litteratur på måndag – plus lite ärenden på byn och i färjestugan. Tisdag, onsdag blir det fårklippning och vaccin av tackorna. Torsdag och fredag blir det mer litteratur. Hoppas att kunna köra ved i helgen.

Jag har lediga stunder i alla fall vissa kvällar att se fram emot – då blir det min nya roliga stickning av det egna finullsgarnet. Titta på bilden med ett begynnande ok i mörkbrunt och vitt. Är det något Fårfesten är bra till, så är det inspiration. Tack alla, vår teststickare Karin från Skåne med flera.

Zzzzz

Det gick jättebra att tapetsera sovrummet själv igår. Mannen uppehöll sig i uthyrningshuset och jobbade, så det fanns ingen att bråka med. Annars brukar det faktiskt gå bra för oss att tapetsera. Men det är i alla fall så att det fodrar mycket energi när vi ska göra något tillsammans – det gör vi för övrigt mycket när det gäller ved, fårflyttningar och annat fårarbete. Strawberry Fields heter tapeten,

DSC_7174.JPG

Vi är så vansinnigt olika, och det har sin för- och nackdelar när man arbetar tillsammans. Han tänker innan, för sig själv och kommunikation är inte hans grej. Det blir ofta ordentligt det han gör.

Jag är snabb, bestämmer taktik i steget, jobbar först och tänker sen – jag kan ändra mig blixtsnabbt om något annat går fortare och blir bättre. Och jag kan kommunicera alla mina steg. Det jag gör blir av, helst igår.

Jag blir naturligtvis utmattad av mig själv. Det jag inte orkar kan mannen orka att göra klart.

Vi hade internrevision på färjeleden i Rödupp i augusti. Och naturligtvis blev det prat om den stekheta sommaren med han som kom från Stockholmstrakten. Han hade hört av en utländsk bekant som är van med extremvärme, att man ska röra sig sakta och jobba sakta när det är varmt.

Det förklarar nog varför jag höll på dö flera gånger om i sommar. Ett exempel, vi skulle avmaska en lammgrupp. Min taktik var; vi gör det på morgonen (jag har ofta utmattat mig själv till på kvällen) – och sedan skulle det i teorin vara klart innan den värsta värmen kom.

Sagt och gjort. Vi började med att göra en hage, hämta och samla in djuren, fånga lammen, avmaska och märka, och skilja ur lammen till annan grupp. Fort skulle det gå innan värmen kom. Det hann naturligtvis bli väldigt varmt, och då skyndade jag mig mer och mer för att bli klar. Sen skulle jag valla tackorna till sin gamla hage. De gick en bit tillbaka jag vallade dem längst bort igen för att de int skulle kunna höra lammen. Så jag fick ju gå flera varv, jag sågade även ner stammar med löv för att de skulle få bra mat och stanna kvar.

Jag skulle sen och bada i älven. Men då hade baggarna smitit, i den stekheta solen här vid sjön ledde vi tillbaka dem. Sen gick jag upp på gården och hämtade mer stängsel.

Det blev sen bad. Jag kan säga, hade badet väntat två minuter till hade jag nog varit död idag.

Samma var det en stekhet dag när jag varit 16 timmar på färjan. När jag kom hem med 23-färjan hade fåren smitit. Jag är ju listig så jag räknade ut var de var och ledde hem dem en kilometer eller så. Men då fick mannen sätta upp en ny hage – han gillar att vara uppe på nätterna. Och han rör sig sakta under både dagar och nätter, då blir man uthållig.

Min nya taktik mot värmeslag blir således att röra mig sakta. Hur nu det ska gå.

Taktiken att hushålla med resurser är nog bra. För jobbar man med djur är det så lätt att något oförutsett händer – för de är just levande djur. Och känner de stressen av oss är det ändå lättare att något går fel.

Att hushålla med resurserna fick jag träna under mastodontpassen i värmen på färjan förra sommaren. För där måste man som ensamarbetare var alert ifall något händer.

Sen är det här hemma väldigt bra att vi kompletterar varandra. Men ibland är det tungt. Jag och äldste sonen jobbar bra ihop och fort går det. Vi tapetserade snabbt. Sen skulle vi såga taklisterna lika snabbt. Det gick det ju inte lika bra när det är något vi inte gjort. Då fick vi ringa till mannen och fråga hur vi skulle tänka.

Andra jobb är lättare för oss, därför att vi kan allt och behöver inte tänka, hahahaha!

Lugna jobb…

…och lite småförkyld:

Djurvälfärdsplan ✔️

Diverse litteraturuppdrag ✔️

Annonser ✔️

Research bolag ✔️

Mailat spinneriet ✔️

Spanar in idolen, se nedan ✔️

Jag kurerar en förkylning med att läsa istället för att slita. På tur är Leif GW Perssons Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv.

Alltså GW, han är en sällsam blandning av knivskarp, smart, allvarlig och rolig. Och vilken unge han måste ha varit. Frökens skräck. Haha, när hon skulle lära honom läsa ”på riktigt”.

Jag hade också någon sån där unge, ja de flesta av mina kunde läsa när de började skolan. Om en sa läraren i ettan; ”han har nog tråkigt, han sitter mycket och ser ut genom fönstret”. Han är nog iklass med GW till att vara allmänbildad, både då och nu.

Här berättar Leif Persson om skolstarten: