Uppdaterat CV

Det blir skryt nu; jag har lärt mig att klippa får genom att ha dem sittande på ändan. Som proffsen alltså, nu kan jag sätta fårklippare i mitt brokiga CV.

Jag bestämde mig i helgen för att lära mig – och nu sitter det – och fåren också. Snabbare, smidigare, lugnare och bättre resultat.

40 lamm klippta, nu är det bara resten kvar. Jag tackar yogan för min fysik! 😀😀😀 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑 🐑

Väntan och arbete

Det går framåt, med arbete, förädling av garn, ja det mesta utom slaktbilens ankomst. 

De har visst personalbrist på slakteriet och lång kö. Så vi får extrajobb med installning och utfodring av djur. I och med det, extrakostnader också.

Kolla in tröjan jag stickat, på drygt tre veckor. Den var ett led i min rehabiliteringen efter Hantverksveckan 😁 Mönstret heter Afmaeli och finns på Järbos hemsida. Där finns även en superkul afmaeli-knitalong. 

Där kärlek är

Så heter Havremagasinets utställning om norrbottnisk folkkonst. Utställningen pågår till 24 september, så passa på att titta på den. En del av pappa Tores tavlor är med. Så ock många av hans bekanta och de han handlade slöjd av; Levi Eriksson i Flakaberg, Julia Nylund och hennes döttrar i Markusvinsa med flera.

Jag och Sture var och kollade på utställningen igår, har varit på väg sedan den öppnade i juni – men bättre sent än aldrig. Vi hade bra guidning av Vivan Engholm, och så hade vi så tur att en av konstnärerna; Patrik Johansson gick med. Jag bara älskar hans målning med laestadiankvinnornas färd över Kaitumälven med båtfärjan från bönhuset i Killingi. Den finns i bildgalleriet här nedan.

Havremagasinet är för övrigt ett imponerande hus. Det har varit just i ett havremagasin, havre till militärens hästar lagrades där under den första delen av 1900-talet. Den sista hästen som användes under militärövningar åt havre därifrån 1963. Havren som blev kvar såldes till andra hästägare och ridskolor.

Tänk, vad världen förändrats. Nu är den imponerande byggnaden i sex våningar länskonsthall. Och personalen får fortfarande sopa havre som fortfarande dyker upp i huset.

Vad vi funderade på när vi kom hem är hur föryngringen av folkkonstnärer och hantverkare ser ut. Vad gör unga människor idag? Jag har en känsla av att originaliteten på något sett får stå tillbaka idag, folk är mer main stream. Man lägger ofantlig energi på att inreda sina hem, fixa med sitt utseende, shoppa på nätet och då oftast på ett sätt som liknar varandras och som de fått tips om i medier och så vidare. Gör folk ett hantverk, liknar det ofta mer eller mindre andras.

Det var så roligt att se utställningen, inte minst återbruket av material – det som kommer från en tid när det var nödvändigt därför att folk inte hade råd att köpa nytt. En av konstnärerna målade till och med på plastskynken. Andra målade och målar på begagnade pannåer eller så slöjdade man med sådan man hittat.

Finns mångsysslarna idag? Eller sitter man vid skärmen eller sitter man och boar in sig i sina trendiga hem? Jag vill ju tro att att det finns en återväxt av folkkonstnärer.

Själv blev jag mycket inspirerad av utställningen. Ja är ju en sådan som gillar att göra allt möjligt, och har alltid gjort. Jag är ibland lite avundsjuk på de som gör en sak, och så blir de bra på detta. Istället för att göra hundra saker.

Sen jag var liten har jag jag täljt med kniv, målat akvarell, tecknat, stickat, virkat kläder till lyckotrollen, skrivit fritt, allmogemålat, snickrat med mera. Jag har gillat att skapa, men är ju också uppväxt i den miljön. Som inte de kreativa sysselsättningarna varit nog har jag alltid gillat naturen och varit ute mycket – och har extremt mycket tid på älven till exempel, jag har också utövat ett antal sporter, läst, är mycket intresserad av matlagning och har lyssnat mycket på musik – kan faktiskt spela lite gitarr och jag kan läsa noter. Under ett par decennier gillade jag mycket att vara ute i svängen också. Nuförtiden nöjer jag mig med att vara hemma och äta.

I alla fall blev jag inspirerad av utställningen, inte för att den är bristvara – men det här blev jag glad av.

Mitt eget kreativa, det jag utövar för tillfället är väl mitt skrivande (för lite under sommarhalvåret på grund av arbete i långt mer än heltid), stickning – och så vävningen som hägrar nu när hösten kommer.

Här kommer i alla fall lite bilder från utställningen. Åk dit och titta. Gör något eget, något kreativt, något originellt. Eller förundras över norrbottens tusenkostnärer och vår kultur.

Mycket bättre

Det känns som om jag sakta håller på att repa mig efter toksommaren. Förra veckan gick jag på så mycket sparlåga det bara går. Vissa saker är man tvungen till, inte minst med 130 djur att sköta, med mera. Jag har jobbat med det jag måste i 4-5 timmar, sen har det varit stopp.

Jag åkte också äntligen på en fantastisk yoga i Bränna. Hur skönt det är för kropp och själ.

Slutet på söndagen piggnade jag till, man blir alltid pigg av att köra vedmaskin, haha. På kvällen klippte  jag mannen, länspumpade båten, dammsög och gjorde massa andra saker samtidigt och fort. Så nu håller jag på att bli återställd.

Jag har massor att komma ikapp med, inte minst efter Hantverksveckan. Ännu viktigare är det att komma ikapp med min egen bokföring. Så jag laddade nyss kontohändelser från bank till bokföringsprogram, för att fortsätta imorgon. Det är i alla fall kul att det kommit in pengar på kontot. Och vad gör man då? Nå betalar skatt förstås! Skatteverket brukar få vänta med jämna mellanrum, men nu ligger jag på plus där, ja illa fall från imorgon och ett tag.

Ikväll ska vi till Vippabacken och skotta ur tjärdalen. Ja det är konstiga intressen man har.

Det blir skönt med höst, inte minst senhösten. Jag ska inte ta på mig mer saker än jag hinner med. Har ju en del stora skrivprojekt som inte går att skjuta upp så länge. Men det blir nog bra!

De större problemen jag har just nu är logistik med fåren. Stora gänget bagglamm fick nyrenoverad hage på morgon. Det är inte länge kvar nu till de ska iväg. Och hur länge har fåren på holmarna mat? Och sjunker vattnet så det blir svårt att ta sig dit för att hämta dem? Och viktigaste; ska jag skörda återväxten (den är rätt dålig) eller ska jag låta främst tacklammen beta den? Det blir ju arbete hur man än gör, köra slåttermaskin och hövändare – eller stängsla. Och har jag i så fall nog stolpar och tråd? Och då måste jag köpa mer foder till vintern. Just nu lutar det åt det senare, så blev min insikt idag. Men jag får väl se.

Och yogan ska jag fortsätta med. Det är nöjet.

Och en ny tröja ska jag sticka, ännu mer nöje. Jag tar mitt eget garn, såklart. Så här ser den ut, knitalong från bloggen Kammebornia:

 

Bakis utan sprit

Det är torsdag, och det återstår ännu mycket arbete efter Hantverksveckan och lite efter Hantverksmarknaden.

Jag är riktigt trött, glömmer saker; stövlar som skulle med inför båtfärd, pengar som skulle till banken, släp vi glömde på Tallvik. Men det är bara att låna ihop grejor och köra flera rundor. Däremot koncentrerar jag mig för fullt för att inte tappa mitt sällsynta tålamod; folk som inte kan svara på en fråga, folk som tror jag har tid att jaga rätt på folk som ska stå för service, saker som jag får göra för att ingen annan gör det.

Just det där med kommunikation är jag väldigt känslig för att det ska funka; på en rak fråga vill jag ha ett rakt svar. Som finns det jord kvar till fortsatt släckning av tjärdalen, ja eller nej.

Båtbränslet i Grelsbyn är ett kapitel för sig, på grund av utmattad hjärna satte jag noggrant in en tom bränsledunk i förråd i Grelsbyn. Jag tänkte inget, inte ens att jag hoppades den skulle fylla sig själv. Så nu när jag tar itu med livet, var till båda holmarna i byn och kollade fåren, kom jag ihåg att bränslet i dunken är slut. Men hade ingen aning om var den tagit vägen, jag tänkte ju sätta den i bilen i söndags. Jag hittade den ordentligt undanstoppad, som sagt, och tog den för att tanka. Då ringer jag en närstående manlig människa som bor i vårt hus:

– Har vi någon olja till båtbränsle hemma?

En rak enkel fråga, tänkte om jag skulle köpa olja förutom bensinen. Han började ställa andra frågor och prata på. Så jag ställde samma fråga igen.

Alltså olja till båtbränsle, vi har en båtmotor som är vanlig tvåtaktare. Fyrtaktaren ska inte ha olja  och dieselbåten är så att säga färdig diesel i. Vad är det med folk som inte kan svara på en fråga. Och så när jag är utmattad och det blir flera oraka människor på raken.

Nå jag fick sen ett sms, det hade vi. Nu har jag glömt bensindunken i bilen, och kommer förmodligen att glömma huruvida jag satt olja i den eller inte.

Jag har haft fokus på bokföring, fakturor, rekvisitioner med mera. Bättre att glömma praktiska saker, som stövlar och järnspett.

Det var himla fint på älven idag, i alla fall. Man kan kommunicera med folk, kursledare som ska ha fakturaadresser, andra marknadsarrangörer med flera medan man vandrar i fårhagar.

Jag beslutade att de blir ingen marknad i Forsnäs för mig i helgen. Jag måste komma lite mer ikapp med liv och arbete. Det var synd, men ibland så måste man prioritera. Det går ett tag och göra allt på en gång, men kroppen säger ifrån när den inte vill mer. Eller hjärnan säger ifrån. Hur många saker jag än glömt den här veckan, och det är många, så har jag i alla fall kommit ihåg väldigt mycket mer.

Roligt har det i alla fall varit. Och jag ser fram emot en ny Hantverksvecka. Det är en väldigt bra tid för både den och Hantverksmarknaden, vecka 32, första halvan på augusti – medan semesterperioden ännu pågår.

Den enda nackdelen är att jag har tokångest hela sommaren för hur det ska gå. Och det viktigaste, jag har så mycket jobb under sommaren. Dubbelsynd att det inte är någon som har sommarsemester som känner för att engagera sig i evenemanget.

Men i år fick vi i alla fall ett par semesterfirare att jobba vid tjärdalen, det var jättebra. Men för det mesta är de som redan jobbar hela sommaren de som är lättast att få att göra extragrejor. Som Ann-Britt på Rät & Avig, som jobbar med marknaden med mig. Hon är nu på en välbehövlig semester, jag funderar också på en.

Jag har faktiskt varit fyra dagar i Norge i sommar, jättekul, men himla mycket jobb före och efter plus telefonjouren när vi var där.

Det som verkligen varit kul jobb i sommar är de dagar jag kört färjorna. Jag tror inte att någon människa förstår hur bra det är med ett sådant jobb för mig – där jag slipper vara kreativ utan bara gör arbetsuppgifterna.

Fast det är inte alltid så lätt. Allra första dagen jag tränade in mig kom en hel skolklass  med cyklar på färjan. Jag gick ju igång ”men nu borde vi ta någon bild, det här är ju jättebra reklam för Färjerederier”. Men direkt jag sagt det, kom jag på att jag ju inte är kommunikatör på Trafikverket. Jag ska köra färja, kolla olja, vatten, vara trevlig med resenärerna och lite till. Inget mer 😀

Vi har sjösatt vår stora båt Vinga i veckan. Så är här vi balans i livet – rekreation & länspumpning. Ro & ångest, two in one!

Final

Och några timmar ledigt. 

Hantverksveckan inklusive tjärdalen blev bra. Och Hantverksmarknaden, det första försöket blev riktigt bra – bra försäljare och mycket folk  i alla fall på lördagen. 

Den marknaden går lätt att tredubbla till nästa år.