Vår

Som sagt har denna vår börjat så ofantligt mycket bättre än den förra.

Det är mycket att göra, men det är ju bra.

Det är måndag förmiddag och jag har skött får och lamm. Jag har skrivit, men nu fortsätter jag imorgon – det är roligt, men kanske lite fel årstid.

Resten av dagen blir parasitprover, och in i bikupan ska jag och så resten. Jag fick ett demensanfall förra veckan när jag glömde proverna i onsdags, de måste skickas i början på veckan.

Vi ser fram emot betessäsongen nu, hagar ska fixas och flottfärder med fåren planeras. Det blev ju liks en riktig städning av holmarna i älven i och mer högvattnet.

Sen åtog jag mig lite hönsprojekt, jag var och hämtade fler och yngre. De är dock överlämnade till hönsansvarig Sture Persson. Själv sköter jag äggätandet.

Sen blir det lite mer vävprojekt än jag har tid med.

Final och rekord

Vi har avslutat lamningen för i år, Anni gick två fina bagglamm inatt. Resultatet blev 70 pigga lamm av 70 levande födda samt en dödfödd (fyrling). Alla lamm har dessutom varit extremt pigga, alla har ställt sig och tagit spenen direkt. Det brukar vara rätt många procent dödlighet, olika för raser. Finull med många flerfödslar brukar ha hög procent.

Hoppas att säsongen fortsätter så här bra. Det känns som en kompensation för förra säsongens skitväder och slaktköer.

Varför det blev så bra som 70 extremt pigga av 71 födda har nog flera orsaker:

Vi har haft stenkoll under lamningen, det kan rädda liv.

Inga allvarliga lamningskompikationer.

Betydligt färre trillingar och bara en fyrlingskull. (jag tror djuren ställt om sig pga regnhösten som var, de var ute länge, pga av slaktköer, dock med stödfoder.

Bra utfodring och bra foder!

Bra avel, efter snart sju år har vi sparat djur med bäst egenskaper – oavsett ex ullkvalitet. Det finns ju hundratals avelsvärden, varav modersegenskaper kommer högst här, hur ullnörd jag än är.

Inga tackor med kalkbrist mm.

Alla tackor vill ha sina lamm – en är dock liiite tveksam ibland.

Vi har skött djuren bra. Och så har vi väl haft tur, att lamningen gick så osannolikt bra.

Nu hoppas vi på en bra vår fram till betessläpp!
#finull #finullsfår #swedishfinewool #svensktfinullsfår #lantras #hotadhusdjursras #jakobgarden

Hemma….

….efter två veckor. Får- och färjelivet får nu några dagars paus. Ja nästan i alla fall. När det gäller Jakobgården har jag fortfarande inte fått mitt garn. Men den som väntar på något gott…..

Och det är riktigt roligt att finullsgarnet från Norrbotten är så populärt, jag har ju kollegor som har garn nu. Exempelvis Annelie på Höjdens fårgård i Boden och Lotta Lundmark och Wallmarksgården i Västerbotten.

Fårfesten i Kil var fantastisk, min försäljning sträckte sig till att sälja skinn, men mina kollegor Annelie och Ann-Britt hade garn till salu. Sen hade vi med vår medhjälpare Karin från Skåne, hon som vi adopterade förra året.

Det roliga med Fårfesten är att träffa hela branschen, företag, hantverkare, fårbönder, föreningar med mera. Inte minst tack till Helena i Ilanda, som erbjöd oss boende. Mycket i den nya världen är bra, som att man kan slänga ut en fundering på Instagram angående Fårfesten ”nu ska vi bara leta upp ett boende” och så får man ett meddelande av en för oss okänd följare; Ni kan bo hos mig!

Sen var vår monter bredvid de trevliga ”pojkarna” från Donnia Skinn på Fårfesten. Vi ”yrade på” mycket, och hade lite (eller mycket) kul åt höstens fejd med transportbolag, nämner snällt nog inte namnet. Jag skickade förresten några skinn för färgning av mockasidan. Syskonen Ugrinovski på Donnia är mycket proffsiga.

Och jag har för övrigt fina ”syskinn” och även ”babyskinn” (kromfria) att sälja.

Fårfesten var också mer än bra som kontaktskapande inför Hantverksveckan. Många kom och pratade Överkalix och Norrbotten fast vi var 130 mil bort. Inte bara det, vi träffade bra företagare här i vår närhet, Keros läder har spännande saker på gång.

Sen träffade vi exempelvis legendariska Barbro Nord, hon som kan allt om mönstring med mera. Vi och donniapojkarna imponerades av kunskapen hon strödde omkring sig i förbifarten. Det är hon som står med Annelie i garnhärvan nedan.

På plats var även professionella fårklippare, jag fick tips av den unga tjejen jag glömt namnet på. Vi träffade också finullsmänniskor från riket, exempelvis Titti vars får som vunnit Ull-SM ett par tre år på raken.

Det var rätt många exil-överkalixbor och norrbottningar som är utflyttade som kom och pratade. Vi var lite exotiska, i och med att vi är från norr och inte minst därför att vi har eget garn från våra får. Fin vepa också! Tack Innova, och mig själv som tagit bilden ”som visar att vi och fåren kommer från Norrbotten”.

Tack alla som kommer uppåt, ingen nämnd och ingen glömd (ja det kan nog vara någon tillfälligt glömd, det är mycket som inte får plats i hjärnkontoret på sådana här mässor, haha).

Jag och Leif var på Basic safety-utbildning hela veckan efter Fårfestem, och efter det har det varit två dagar med färjerederiet; info, APT, planering, lite kvällsaktiviteter och in liten tur på isvägarna i Luleå skärgård.

Så långt liv nummer två och tre.

Jag tar nu itu med liv nummer ett. Skrivande och text. Jag har börjat lite på förmiddagen. Men tar nog en långlunch med stickning av det fina shetlandsgarnet. Det behövs en liten paus. 🙂

 

 

Min man och….

…..svägerskan samt brorsan har tagit väl hand turisterna som bott i vår stuga de senaste tio dagarna. De har varit med tyskorna på utflykter med genuina saker som de gillat. Och annat folk i närheten har gett dem skjuts, bara så där.

Jag fick i alla fall vara med turisterna innan de åkte hem igen. Deras sista morgon i Överkalix slutade med att en älg stod och åt från en rönn precis vid deras köksfönster i en halvtimma. Jag hann också se den, och så tog jag denna bild nedan när den ena älgen stod och väntade in den andra. Och turisterna fotade, såklart, och jag fotade turisterna.

Kul var när älgarna sprang iväg på sjön, de liksom jagade varandra och busade, och sprang runt runt.