Gott med hemodlat, minst sagt

Lite kvar av fjolårets chili.

Blandat om hälsa och gemenskap

Den fysiska hälsan är snart på topp. De två senaste dagarna har jag verkligen känt mig frisk. Ja förutom hostanfallen, men det är ju inte att vara sjuk. När ”gåben” var och tog lös svärmors däck igår kväll, tänkte jag att jag skulle skotta lite där på gården – jag har ju ändå bättre fysik än henne. Men jag började hosta och hosta, det tog nog bara 5-10 minuter innan jag var tvungen att sluta – då låg jag i stort sett i snön och hostade så jag nästan spydde.

Men det är ju inte att vara sjuk, lite lungpåverkad bara, och det blir bara bättre det också. Jag är så frisk, så frisk idag.

Fysiskt alltså. Den psykiska statusen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Men jag har inte glömt nästan något idag, nästan alltså. Jag har till och med kommit ihåg flera ideella grejer. Men där på eftermiddagen var jag tvungen att skratta, det var en som skickade ett mail om ett ideellt möte, allt var solklart – bara det att det inte framgick vilken dag det handlade om. Det är så roligt att jag inte är ensam om att vara disträ. Och han har ju klarat/klarar väldigt mycket – han håller just på att starta två företag samtidigt. Det är väl det. Kanske man ska överlämna det ideella till de som jobbar normalt, inte redan är engagerade i en massa föreningar, inte har barn eller en bunt med fritidsintressen, haha. Fast det fungerar ju inte riktigt så, de har ju många gånger inte tid.

Jag och några kompisar var på lunch på Vippa idag, och det kom faktiskt fram en del röster om demensboende – man kanske kunde fixa ett där för släkten/stammisarna? Jag vet inte hur ämnet kom på tal, men kanske var det när jag och kusinen höll på att söka kontrollen till tv’n överallt, och så var den tre decimeter från våra näsor, mitt på bordet.

Några av lunchgästerna i vårsolen.

Den här mannen är ett exempel på en med enorm energi. Och han kommer faktiskt ihåg en hel del, haha. Mina polare på Vuxenskolan, Håkan och Ingegerd (som inte är på bild) fixar så mycket bra.

Ja men exakt

Inte är det lätt med sjukdomar i hjärnan, alla har en åsikt – som att det förmodligen är psykiatrins fel att folk blir sjuka, får vård, får inte vård, inte blir botade från obotliga sjukdomar eller rent utav dör av dem. Ja men tänk, om det skulle bli samma ramaskri för att folk har obotliga somatiska sjukdomar varav en del av dem är dödliga.

Läs denna krönika om ”Förnedrande klasspsykiatri” av David Eberhard, för det vet ju folk att psykisk sjukdom bara beror på underliggande maktstrukturer i samhället. Eller så inte.

Första takdroppet

Nä, vi har inte riktigt skottat färdigt efter helgens snöoväder.

Nu värmer solen på riktigt; snön från växthuset har fallit.