Mångsysslare

Ja, det verkar inte bättre än att jag slutat skriva på bloggen. Däremot skriver jag som jobb, men det är knappast något att skriva om 😀

Det är bara att inse att det är på Instagram bilderna hamnar nu för tiden. Fårnäringen är så mycket mer fotogenique än författande. Det med fåren flyter förresten på bättre och bättre. Det var ett lyft med gårdsbutiken, och den går såklart att utveckla. Fåren i sig har fått en van herde nu för tiden. Jag har lärt mig mycket. Friska djur, bra avel och så vidare. Jag säljer bra med livdjur – det är himla roligt att det startar fler nya finullsbesättningar i Norrbotten.

Och så håller jag på med ett hemligt projekt. Men det kan mycket troligt vara så att det får vänta, på grund av surprise surprise – dåligt med stålar. Jag har investerat en del på senare år. Det är lite tufft att börja med allt från noll, inga besparingar och så. Vi talade om pengar i julas. Min dotter som är en strukturerad och ordentlig människa, tycker jag är slarvig som inte ens har en pensionsförsäkring. Och jag:

-Määään, jag har ju en traktor. Och får som jag kan sälja.

Så jag fick väl nästan lite godkänt för det i alla fall.

Och i dessa tider är det såklart så att mycket hänger i luften, i denna osäkra värld. Jävla skitkrig. Stackars människor.

Jag är inne på mer skrivande för närvarande. Det är bra på så sätt det är ”bara” tid jag investerar, inte pengar. Man måste inte köpa grejor för hundratusentals pengar för att få ihop en bra text.

Sö jer e. Som det heter i Överkalix.

Gårdsbutik = sant

Lite färdigt i alla fall!

Jakobgårdens gårdsbutik öppnar imorgon. Till att börja med har vi öppet torsdag, fredag och lördag denna vecka,  kl 11-15. Sen lördagar och efter överenskommelse fram till jul.

Gårdens egna produkter:
Rökt korv
Rökt korv vitlök
Ölkorv
Finullsgarn 2-trådigt
Vinter ❤️ finull 3-trådigt
Midvinter ❤️ finull 4-trådigt
Naturgarvade lammskinn
Lammnappa
Boken om Vasikkavuoma

Det blir på grund av läget ingen storslagen invigning, utan det är bara att titta förbi dessa dagar eller kommande öppetdagar. Om inte annat kan ni komma och kolla in huset och få er en godis – och handsprit   Sen håller vi avstånd av minst en medelstor tacka. 

Boheden 34, färja från Sandudden (5 km från Bränna, Överkalix centrum) hel- och halvtimme.

Välkomna!
/Katarina 070-2728247 och Sture

Nice sunset

Nice sunset. Den lille hunden har varit internerad medan vi verkade klövar och hullbedömde alla avelstackor – två timmar tog det  ✅

Vi börjar bli bra på det här. Det är hög tid nu, innan högdräktigheten när man inte ska sätta dem på ändan.

Fixat med kassaregister ✅

Inhandlat begagnad iPad, att ha som kassaapparat ✅

Skickat garn – ojoj vad jag gillar det nya garnet ✅

Varit på bibblo och lånat fler böcker ✅ (det måste väl räknas som arbete? )

På tal om iPad, det var ju inte lätt att välja, köpte på mresell. Skulle jag ta mycket minne, mini, pro, vilket skick, pris. Grejen med att köpa beg är ändå att det ska vara förhållandevis billigt. Tänkte först att ta en mini, sen tänkte jag ta en pro. Men det slutade med att det blev en riktig mittemellan, hyfsat minne, går att ha eget internet i maskinen (inte bara wifi), lagom dyr, större än mini, ingen pro.

De som var pro var överlag i sämre skick, kanske har proffsen/penningstarka den som huggkubbe?  Så nu blev det en i guld, som förhoppningsvis någon ordentlig flicka haft? Jag ska ju mest ha den till kassa, kolla mail och ev skriva – ev vill jag ha ett tangentbord sen.

Ur led är tiden

Det klagas på ungdomar, invandrare etc. Jag håller inte med, de är så olika individer sinsemellan.

Som att säga att pensionärer har dålig moral. Ja de har ju trots allt klistrat över min affisch på anslagstavlan på ICA. 😀

Men en liten tankeställare fick jag, som jag brukar försöka pussla för att få plats med mina grejor.

Nå jag förstår ju om man börjar se dåligt eller vara dement.

Jag funderar…..

…men inte för mycket.

Ett av barnen lärde mig i julas att jag inte ska bry mig om såna som är uppenbart tokiga. Det kan man ju gå iland med, ju tokigare ju lättare att förbise dem. Typ foliehattar, full resistens för alla argument utom deras egna.

Sen finns de halvtokiga, de lynniga, de som kan få för sig vad som helst, de som inte kan kommunicera, de som försöker hitta så mycket fel på en att de måste ha minst en halvtid i tjänstgöringsgrad. De mår nog inte så bra, och är man utsatt av dem är man absolut inte den enda som är det på vår jord, även om de brukar fäktas med en eller ett par åt gången.

Men om folk nu inte mår så bra. Vet ni, att det skiter jag i. Jag bryr mig inte om dessa heller – inte om de är negative felsökare som av en händelse hittar och hittar på fel. Det kan ju mycket möjligt vara sant, men i sjukdomen ingår att inte kommunicera detta så folk som det berör vet. Hur ska vi då kunna rätta oss efter halvtokens pipa när vi inte vet vad vi gjort för fel, hahaha!

Lite less är jag också på de som säger att den och den kan ju inte samarbeta. Det är nästan i 97% av fallen tvärtom – de som säger så kan inte samarbeta själva.

Vad ni än tror är jag väldigt harmonisk. Men jag tar ingen skit. Och det är vansinnigt upplyftande.

 

 

 

Lästipsen

Jag har läst några böcker efter jul, och alla var bra. Jag skickade Jag for ner till bror och Black Box till Hilda. Den första är skriven av Karin Smirnoff och helt enkelt häftig i sitt språk, när man är norr- och västerbottning i en by är det precis så man talar. Varför kom inte jag på det där att skriva ihop egennamn och med små bokstäver. som till exempel göranbäcktröm. Jag är källkatarina och jakobkatarina.

Black bok är en gammal favorit som vi läste på den utomeuropeiska litteraturkursen. Amos Oz är en suverän författare som båda sidor i Israel- Palestinakonflikten respekterade. Det passar åt ungen som studerar mänskliga rättigheter. Roligast med boken var när jag inte hittade den på svenska, vet fortfarande inte om den finns på vårt språk. Men jag hittade den på engelska och messade till kompisen Tomas att jag fått tag i den på originalspråket, hur vi skrattade när vi såg att det språket var hebreiska.

De små historierna I Rosa Lenas famn och Där skogen sjunger av bekantingarna Anneli Nilsson och Stig Lång var båda fina – mycket man känner igen.

Slutligen har jag läst Saknad av Ingela Johansson Ohrstedt, en familjehistoria som går från Island till Sveriges och USA, från 1920-talet och framåt. Vilka livsöden i berättelsen som har en sann grund men i skönlitterär form. Vilket äventyr det var att resa och emigrera för hundra år sedan. Vad mycket lättare allt blivit. Hur familjerna ändrats, hur depression och krig påverkade hela världen. En mycket läsvärd bok, som jag kött direkt av författare på Bok och bild i Luleå i oktober.